För ca tre veckor sedan ville grannen att vi skulle dela på råtobak, vilket jag gick med på eftersom det ändå inte var speciellt dyrt. På torsdagen åkte jag & Henke iväg för att storhandla, mm, då jag fick ett sms av grannen som löd: "När kommer ni hem? Har fått slänga ut katten tre gånger nu". Jag svarade tillbaka att jag inte visste någon direkt tid men att vi bara skulle in på Willys. Kom hem efter ca en timme och tog in katten. Efter att ha varit hemma i typ 10 min så ringde min faster, efter att ha pratat med henne i ungefär en kvart så ringer min mobil och jag ser att det är grannen som ringer, skippar att ta samtalet eftersom jag sitter i hemtelen med min faster, och tänkte att jag lika gärna kunde ringa upp när jag pratat klart. När jag varit hemma i 50 minuter så har jag pratat klart med min faster och ringer grannen, där hon gjorde bort sig ganska rejält!

Jag: - Hej, du hade ringt.
Grannen: - Ja, jag undrar när fan ni kommer hem egentligen, för jag fick precis nu slänga ut katten igen!
Jag: - Uhm... Katten är inne...
Grannen: - Det går fan inte ha det såhär, ni måste göra någonting åt det!
Jag: - Jo, men katten är ju inne...
Grannen: - Jag börjar bli jävligt trött på att slänga ut henne nu! Fick slänga ut henne precis nu!! Hon sprang ända upp och satt utanför min dörr!
Jag: - MEN KATTEN ÄR JU INNE!!!!
Grannen: - Eeh... Uhm... Men.. Är ni Heeeeemmaaaah!?
Jag: - Ööh, ja ^o) Vi har la varit hemma i nästan en timme ^o)

Grejen är den att hon trodde inte vi var hemma eftersom bilen inte var hemma, därför så ljög hon ihop att hon fick slänga ut katten som faktiskt varit inne ett bra tag. Sedan snackade vi bara lite om råtobaken, men jag sa till henne att jag skulle hämta det dagen efter (fredag) vid 15.00 - 15.30 ungefär.
Slutade tidigt på fredagen och var hemma redan vid halv 1 och började med en gång städa och greja i lägenheten då det plingar på dörren, jag öppnar och där står grannen som ett frågetecken och slänger ur sig "Öööh, är du heeeemmaah!?" Och d tänker man ungefär "Ja, vad fan ser det ut som? Och varför i helvete plingar du på dörren när jag sagt att jag skulle komma upp vid tre ehalv fyra!?. Hur som helst så gick hon som vanligt bara in i lägenheten,

Grannen: - Aah! Här har du tobaken och det! Så kan du ju låna tobakskvarnen också!
Jag: - Aah okej, ska fixa det så fort jag hinner.
Grannen: - Vadåå Hinner!? Du har la för fan all tid i världen eller!?
Jag: - Ööh... Nej! :S
Grannen: - Nähä, och vad fan har du att göra som är så viktigt då!?
Jag: - Gaaanska mkt!

Så fortsatte gnället lite granna. Sedan när jag skulle ge henne pengar för tobaken så hade Henke tagit med sig kontanterna, >.< men jag sa till henne att jag skulle gå och ta ut pengar till henne, då hon vräker ur sig
"Är det verkligen säkert att du gör det!? Du är ju så jävla bra på att hitta på saker och ljuga och skita i saker!! Det vet man ju hur det var med nummerplåten, du sa att det inte var du, men sedan erkände du att det var du när jag hade fått smset!!"
Det roligaste är att första gången hon ens tog upp det här med nummerplåten var när hon hade fått smset! Enda personen hon hade snackat med om det innan var Zizzi, som inte ville lägga sig i.
Jag försökte förklara det för henne, men att förklara eller att ens försöka prata med henne är som att prata med en kulspruta ungefär, man får ingen syl i vädret helt enkelt.
Jag svarade enkelt: - Bekymra dig inte, du ska få både tobakskvarnen och pengarna inom en timme (vilket hon fick), så du kan vara lugn. När jag en vecka senare behöver mala mer tobak så fick hon för sig att inte svara när jag kontaktade henne, alltså ville hon längre inte låna ut sin tobakskvarn, och i samband med det så hade någon hängt en tidning utanför våran dörr som inte tillhörde oss, därav lät vi den hänga kvar på räcket. Den hängde väl där i 5 dagar kanske, innan någon varit och sparkat ner alla våra skor igen och tryckt ner den förbannade tidningen i en av mina skor, jag såg det inte, som tur var, men Henke såg det och blev förbannad och tog den förbannade tidningen och kastade upp den i trapphuset och ställde tillbaka skorna, sedan åkte han iväg och strax därpå plingade det på dörren och är stod återigen grannen och började gapa om tidningen. Jag förklarade att det inte var våran och då beskyllde hon mig för att ha slängt upp den i trapphuset, så jag fick förklara för henne hur det faktiskt låg till. Då sa hon att det ändå var våran skyldighet att ta in tidningen och slänga den, och för att slippa mer skit så slet jag tag i den och sa enbart OKEJ!