Min första bästa vän var en tjej i borås som jag gick i samma klass med. Men man kan aldrig ta för givet att vänskapen är för evigt när man är så liten som man var då. Vad kan jag vart, 6-7 år kanske.

Hennes mamma var något av en pundare (vad jag fått höra iaf) så henne fick jag aldrig träffa & hennes pappa var mer en idiot än en pappa faktiskt. Man ska aldrig tala illa om någons föräldrar har jag hört, men att man slår sitt barn vid 6-7 års ålder är aldrig okej, och han slog henne, framför ögonen på både mig och min syster.

Den tjejen blev aldrig helt normal då jag faktiskt sett henne på senare dagar. Det är synd om henne tycker jag, och vänskapen vi en gång hade är något jag aldrig glömmer.