Någonting.

Någonting gav mig ett leende på läpparna för resten av dagen! Ultraljudet var någonting av det häftigaste jag varit med om! Blev så fruktansvärt känslomässigt berörd så tårarna bara rann av lycka samtidigt som jag låg där och försökte hålla mig för skratt.

Henke: "Den har ju fått din energi iallafall".

Nog var det en livlig liten buse där inne och den var knappt still en sekund. Den "vinkade" även till oss så då fick vi även se att armar & händer är helt intakta. Nu har jag äntligen fått veta mera exakt hur långt det är, 14 veckor, så jag har lyckan att få göra ytterligare ett UL den 8 December. ♥







Kommentera inlägget här:
Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?