Jaha, så var dagen som man längtat efter äntligen här. Idag går bäst före datumet ut, så imorgon är det övertid.

9 Maj 2012 - Datumet som varit speciellt för mig i fleeera månaders tid, idag är jag där, vilket känns helt otroligt. Hur fasen har jag lyckats fördriva tiden? Vad har jag gjort under denna tid? Jisses! Kan fortfarande ligga och fundera ihjäl mig på det där och ändå inte komma fram till någon vettig slutsats. Det är exakt 8 månader & 3 dagar sedan jag fick beskedet om det lilla liv som fortfarande ligger kvar i magen och jag har trotsallt tålamodet kvar och säger varje dag samtidigt som jag klappar magen "Babis, även om vi längtar så efter dig nu så får du komma preciiis när du vill", kan väl dock tillägga att jag blivit lite smånojjig de senaste dagarna när jag haft extremt ont och istället sagt "Babis, du behöver inte komma än!".

Hur mår jag annars?
Jag mår faktiskt riktigt bra. Jag har som sagt tålamod med bebis och tänker inte tappa det trots att bebis kanske väljer att stanna fullt ut. Däremot har jag inget tålamod alls när det kommer till allt annat. Jag är inte längre en tickande bomb utan snarare explosiv på heltid, men det hör väl säkert till. Haft småkänningar av förvärkar sedan i fredags, värst var dock igår och jag trodde jag skulle avlida. Jag bor numera mestadels i badkaret, thanks god för att vi har fungerande varmvatten igen! Idag har jag också kännt värkar och har extremt molande "mensvärk" som minst sagt är påfrestande och drar ner mitt humör i bott. Jag kan varken sitta, ligga eller stå bekvämt längre, men, jag tröstar mig med att bebis kan komma preciiiis när som helst nu.

Var hos barnmorskan igår och var inte bara irriterad utan närmare bestämt fullkomligt jävla förbannad!
Berättar mer om det sedan.

För övrigt så är vårat internet tillbaka nu, "bara" 5 dagar för sent.