Del 1.

Redan sedan i Mars-April hade jag misstänkt att jag var gravid, det var för att jag hade mensen senast i Februari, men i April behagade den att dyka upp. 15 April.
Mensen kom inte igen innan 28 Maj, minns att det var dagen efter min student. Nog har jag hat oregelbunden mens sålänge jag kan minnas, men ändå. Jag vågar inte svara på hur många tester jag testade, men det går inte att räkna på två händer iallafall. Och alla var lika negativa varje gång.

Den 29-31 Juli fick jag, vad jag trodde var, mens, men icke! Hade en väldigt sparsam blödning. Kan väl säga att det var i liknelse med en ljusare rosa flytning. Tankarna snurrade mer och mer i huvudet på mig och jag var i princip säker på att någonting var fel. Återigen beställde jag hem 6 graviditetstester, och ivrig som man är så lyckades jag testa upp dom på en vecka.

Augusti närmade sig sitt slut och jag hade inga speciella gravsymptom mer än att jag kunde må fruktansvärt illa om jag inte ätit på ett tag eller om jag stressade/ansträngde mig för mycket, samt att jag hade fruktansvärt ont i brösten sista veckan i Augusti. Min syster försäkrade mig om att det var mensen som var på G eftersom hon hade varit med om samma sak. Jag fick dessutom kraftig mensvärk och hade en känsla av att mensen kom, men väl på toaletten så fanns där inget blod likförbannat!

Min sista utväg var på Söndagen den 4 September att beställa hem nya tester och då var jag helt inställd på att efter de kommande negativa testerna kontakta läkaren och få reda på vad felet på mig var.

Testen kom den 6 September och jag höll mig för kung och fosterland med att pissa tills jag hämtat testerna på posten. (morgonurinen sägs ju vara mest pålitligt när man är i tidig graviditet).
Väl hemma så pissade jag i en burk och fick vänta i några minuter eftersom pisset ska ha en viss temperatur innan testet utförs (?-30 grader). Doppar sedan ett test i pisset och är fortfarande lika inställd på att få stort negativt. Jag fick en rejäl chock! Innan kontrollstrecket dök upp så hade redan "positivstrecket" kommit fram, inget otydligt eller något man kunde missförstå, utan det var STORT och starkt. Min första tanke var "det är fel på testet". Rusade ut i köket och hämtade ytterligare ett test och fick lika tydligt plus som på första. För att vara helt 100 så tog jag även och testade ett CB och även det visade ett starkt plus, så nu rådde det inte längre några tvivel på att jag var gravid!

Satt i chocktillstånd i säkert några timmar innan jag kunde lugna ner mig och glädjas och nu i skrivande stund så skulle jag gärna uppleva den dagen en gång till. Vågar även påstå att oavsett om man har illamående, huvudvärk, trötthet, inget tålamod eller vad som helst, så blir man lika glad varje gång man ändå tänker på vad det är som orsakar allting och man vet i bakhuvudet att det är värt vartenda symptom.
Och som jag tidigare sagt hela tiden, man har nog hellre symptom än inga alls, för symptomen gör ju att man vet att det växer där inne. :)

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0