Välkommen till min arm! ♥

 

 

 

Har väntat på ny tatuering i över ett år!
Har varit så satans sugen en längre tid och tänkte "nu ska jag boka tid", så blev jag tjock istället så då vågade jag inte tatuera mig, dels för att det finns vissa teorier om att fostret påverkas av det, men även för att hormonerna kan göra ifrånstötande av färger med mera så det blir missfärgningar och skit. Men äntligen, ÄNTLIGEN så sitter den där!

 

Jag har tidigare ett antal gånger skrivit om mina problem med mina jävla öron som ulricehamns vårdcentral gång på gång felbedömde. "det är bara vanlig infektssiiiåån" lät det ungefär. Efter många om och men så blev skolsköterskan vansinnig eftersom hon såg att fallet var värre än så, så jag blev skickad till SÄS där dom med en gång konstaterade att det inte alls var en vanlig simpel infektion som skulle försvinna av användande av terracortril utan snarare en kraftig hörselgångsinflammation som gått väääldigt långt. Behandlingar av både locacorten vioform och efterbehandlingar med locoid som för övrigt visade sig vara farligt i sig för mig att använda.

Nu sitter jag här, 4 jävla år senare med smärtan from hell och har inte fått sova på tre nätter (nätterna är värst).
Känslan av att båda öron värker så in i helvete, kindben och käke känns totalt sönderslagna & krossade, minsta rörelse med munnen ger isande & huggande känsla, vända huvudet åt ett annat håll!? Åhnej, det värker fan i hela halsen och nacken med!
Återkommande besvär som blivit värre och värre. Öroninflammation? Jag vet inte, men så här jävla ont har jag aldrig tidigare haft! Var inne 11 Juni för smärtor i vänster öra, och min syster som varit öronbarn och haft miljoner öroninflammationer tycker minst sagt att det låter som detsamma för mig, trots det så kikar läkaren bara snabbt och skriver ut ytterligare en omgång med locacorten, tar han odlingar? Nej!
I måndags började vänster öra värka så in i helvete igen (igår gick det över även i högerörat), och jag börjar med den jävla locacortenen för att det inte ska bli värre,.. What´s happend? Det blev 10 gånger värre och jag lider med Henke som får stå ut med mitt bölande på nätterna! Tro mig, jag har aldrig varit känslig för smärta, men jag skulle, rakt från hjärtat och alldeles helt ärligt hellre genomgå 4 förlossningar på rad än att ha det såhär! Hur som helst så åkte jag in till läkaren igår igen, och bråk blev det, minst sagt! Och jag tänkte "höjer han rösten mot mig en jävla gång till så får jag totalt frispel, vänder uppochner på denna jävla salen och sparkar ut dörren och går härifrån", jag lyckades behärska mig, tack och lov!
Orkar inte skriva om hela händelseförloppet, men i vanlig ordning så väljer han att skriva ut locacorten till mig och skicka remiss till KSS, men... Denna jävla smärtan? Ska jag behöva stå ut med den tills dess att jag får komma till KSS!? Jag bad honom att iallafall skriva ut något smärtstillande eftersom jag i dagsläget ordagrant missbrukar och överdoserar Ipren i kombination med alvedon. Jag har en gång tidigare haft såhär ont och då skrev läkarna ut citodon till mig, och detta är för ca 3 år sedan, men han började argumentera om att det är bättre att jag överdoserar och missbrukar Ipren och alvedon än att skriva ut citodon för att man kaaaaan bli beroende, men what the freaking fuck!? Jag bad la för fan inte om en årsförbrukning!? Förra gången jag åt citodon så var det i rejäla doser, kommer inte exakt ihåg hur mycket men det var runt 2 tabletter var tredje-fjärde timme.

Från mitt FB inlägg igår:
Kommer aldrig i hela mitt fucking jävla liv sätta min fot på en vårdcentral igen! Vore ju bra om de valde att ta in personal som både förstod svenska språket och också kunde tala det, eller!? Jo men tjena, ska en läkare rekommendera att man ska missbruka läkemedel? Alltså äta betydligt mycket mer än vad bruksanvisningen säger istället för att skriva ut något vettigt så man kan få sova åtminstone på nätterna bara för att det KAN vara beroendeframkallande? "Bättre att du får leverskador eller till och med dör av överdoser istället för att du kanske, kanske, kaaanske blir beroende". Jesus jävla krist, detta jävla land!

 

Jag måste erkänna att jag inte har något som helst förtroende för dessa utländska läkare längre. Dels för deras felbedömningar från starten som orsakade dessa extrema problem, samt för att jag bytte vårdcentral i tron om att få bättre hjälp men fortfarande inte märker några framsteg alls. Jag är minst sagt jävligt besviken! Vad har hänt med vården i Sverige!? Gör dom såhär för att få sina "stamgäster"? Är det såhär dom beter sig för att tjäna ihop sin lön? Jag menar, vården är inte längre gratis för mig, och att slänga ut 100 spänn för varje besök för att få ickehjälpande läkemedel utskrivet och ändå måste återkomma nästa vecka? (Skulle egentligen behövt gå dit en gång i veckan för mina jävla öron, men till vilken nytta när jag inte får den hjälp jag behöver?)

 

Jag har nu varit i kontakt med 1177 som tyckte att hela händelseförloppet verkade helt sinnessjukt, samt så kunde hon inte förstå varför dom inte kunde skriva ut citodon med tanke på mitt tillstånd. Idag rinde vårdcentralen tillbaka och tyckte att jag skulle komma in till samma läkare igen, NO WAY! Sedan tyckte hon att jag istället kunde prata med honom, men som jag sa "med tanke på hans raseriutbrott igår så är jag inte så pigg på att prata med honom", till sist föreslog hon att hon kunde prata med honom om mitt tillstånd och se om det fanns något bättre smärtlindrande att skriva ut iallafall oavsett om det inte är citodon, en timme senare ringde hon igen och berättade att han ändå skrivit ut citodon till mig så jag hoppas på att få sova inatt iallafall!

 

För övrigt så känner jag mig som världens sämsta, mest misslyckade och tråkigaste morsa ever! Mitt samvete är totalt kört i botten då jag har extremt svårt att prata, skratta, le, eller underhålla lillen, visst att det räcker med så lite för att göra honom glad, men det är lite svårt att ta hand om, och underhålla ett barn när jag till och med har svårt för att ta hand om mig själv...

Vet egentligen inte vad jag ska skriva. Har en hel del men alldeles för mycket för dessa människor som bara vill lägga näsan i blöt.
Hur som helst, dagarna rusar iväg med en jävla fart, hur det nu kan vara möjligt!?
Jepser har återigen kommit in i någon skrikperiod och jag får inte bukt på rutiner alls över huvud taget! Förut hade jag någorlunda koll på hans vaken/sovstunder men nu? Heeelt fucked up! Innan hade han sin vakenstund i ca 2 timmar (ränkar i överkant där) sedan sov han till nästa måltid. Nu - han sover knappt ett dugg, när han väl har somnat så sover han i ca 20-30 minuter, sedan vaknar han och skriker igen... Det där - nu skriker jag ut all luft i hela jävla världen - skriket, och alldeles blå blir han. Att han har varit gnällig och grinig de senaste veckorna är ingen fara, men hysterin? Och varför? Vad är det egentligen som är fel!? Skulle det vara magknip eller annan värk så bör han ju inte vara tyst när han får hänga på min axel medan jag går runt i cirklar? Och får jag sitta ner dessa stunder? Inte en chans! Trots att man sitter och "gungar" honom där han hänger så skriker han, men så fort jag står upp och gör på samma vis så är det inga problem, jag får inte ihop det!?
Ni som har småbarn som läser min blogg: Är det normalt att en bebis på 3 månader inte sover mer än ca 1 timme om dagen (sammanlagt) om man räknar från 8.00-20.30? Det kanske det är? I don´t know.

 

Tur iallafall att han lyckas få hjärtat att smälta vissa stunder! ♥

Förövrigt så blev jag bjuden på svensexa i lördags. "HUH!? Svensexa? Du som är tjej?" men jo, det är lika sant som det var skrivet haha! Och det var där som Henke lyckades bryta sin tå! Henkes bror Rickard+tjej gifter sig i Augusti så dom skulle ha svensexa för Rickard och senare på kvällen (då jag var närvarande) så skojade Henke och Rickard till det, men det gick väl lite över styr så Henke blev injagad i ett brännässelsnår som var på ca 150cm högt och lyckades i samma veva hoppa rakt ner i ett sorkhål? Säger Henke iallafall, och eftersom den där tån redan har varit bruten en gång tidigare för några år sedan så var väl den extra känslig, så nu har han beklagat sig och tyckt väldigt synd om sig själv hela veckan och tagit alla tillfällen han kunnat till att använda barnvagnen som någon slags rullator. Ni vet ju hur karlar är, så fort dom är lite snuviga så tror dom att dom är döende och förväntar sig att få ligga i soffan eller sängen i minst en vecka utan att lyfta ett finger! :D (Drar inte alla över samma kant, så ni som har superkarlar, ta inte åt er).

Bilden är tagen några timmar efter händelsen. Och jag med min sjuka humor kunde inte sluta skratta åt honom när han låg med den där tån högt i luften med väldens allvarligaste "tyck synd om mig" uttryck! (Och ja, Henke har världens träsktår!)

 

För övrigt så höll Jesper på att ge min hjärtinfarkt x1000 idag! Inte första gången det händer och antagligen inte sista! Efter att han grinat och skrikit näst intill hela dagen igår så lyckades jag få honom att somna. Jag gav honom mat vid 16.00, han somnade vid runt 18.00 så jag förväntade mig att han skulle vakna runt 20.00 igen för att äta. Ingen Jesper vaknar och jag tittar till honom då och då under kvällens gång men han sov vidare. Vid 01.00 gav jag upp och tänkte "han vaknar när han är hungrig helt enkelt"! 7.30 imorse vaknade istället jag, kallsvettig och i princip panikslagen och vet inte hur jag ska våga titta till honom, men till sist smög jag in till honom och förväntade mig det värsta, väl framme vid hans säng så möts jag av världens flin, och ännu större flin fick jag när jag frågade honom om han tyckte om att ge mig hjärtinfarkter, unge! Han kan det där med att vandalisera mitt psyke! :)

Märker att jag borde uppdatera oftare för att jag inte ska skriva en bibel varje gång, så jag får väl helt enkelt försöka skärpa till det där! :) Nu ska jag iallafall dra mig, men återkommer väl kanske imorgon om tiden räcker till!

 

Han har en härlig sovstil iallafall! Och är minst lika rörlig i sömnen som jag var när jag var liten. När man går in till honom efter natten så ligger han ungefär i mitten av sängen och på tvären med fötterna uppe på spjälskyddet. Och sådär har han gjort sedan födsel typ haha! :)
När jag var mindre och vi hade campingplats i varberg så fick inte jag sova med de andra i den stora sängen utan jag fick ligga ensam på en madrass på golvet för att jag rörde mig alldeles för mycket så de andra inte fick sova.

 

 

♥

I know, och jag kan inte riktigt hjälpa det faktiskt!
Folk tjatar på mig om att jag ska blogga och så tänker jag "nu sover lillen så då kan jag passa på", men min lille pojk verkar lägga saker och ting i system för varje gång jag ska passa på med någonting under tiden han sover så vaknar han, och det kan vara allt från att bara göra ett snabbt inlägg. springa ner till tvätten, bädda sängen eller värst av allt, när jag har massa viktiga samtal att ta itu med. Då tycker man att "när han äter så är han iallafall tyst så då kan jag passa på att ringa de viktiga samtalen iallafall", men icke då! pratar jag i telefon, eller pratar med någon överhuvudtaget så börjar han kinka och grina? Han är väldigt noga med att han ska ha matro har jag märkt, för jag får inte ens hålla i telefonen knappt haha. Nu under hans vakna tider så väljer jag hellre att spendera den tiden med honom istället för att sitta vid datorn så ja, då blir bloggen och allt annat lidande! :)

Sedan tror jag att jag lyckades förlösa mitt minne i samband med förlossningen, för såhär vimsig och snurrig som jag är nu har jag nog aldrig tidigare vart! Andra gången gillt nu när jag åker in till BVC och inser att jag är där en till två dagar för tidigt, tur nog så hade Jesper inte ont av en extratripp iallafall så jag och Jespers farmor och farbror passade på att kika lite affärer och handla, så helt i onödan åkte vi iallafall inte! :)

Har införskaffat mig en ny vagn nu också! Den vi hade tidigare var absolut inget fel på, men den var lite väl stor kunde jag tycka (den tog upp hela bak + bakruta i bilen, otymplig att bära, otymplig att rulla upp och ner för trappor. Men så fick jag se att bror & Lilja skulle sälja sin vagn som inte ens är ett år gammal så då slog jag till med en gång och jag ångrar mig inte för fem öre! Vagnen är av den typen att det både är liggdel, sittdel och man kan även klicka fast babyskyddet så man slipper bära ut och in bebis om han somnat på vägen, hur praktiskt som helst!

Here it is! (Bild lånad från google)
Och för er som är intresserade så kan ni kika in denna sidan, där kan man även se video på alla fördelar med den. Klicka HÄR!

Annars är väl allt typ som vanligt. Jesper växer för varje dag, blev tre månader i lördags (vart fan har den tiden tagit vägen!?), är mer och mer vaken och blir allt mer intresserad av saker och ting, imorgon ska vi till BVC för tre månaderssprutor, (USCH!) och inte igår som jag trodde att det var haha. Henke har börjat jobba igen, med bruten tå dessutom - berättar om det sedan. Jag mår finfint för det mesta. Är väl fortfarande jävligt stressad typ dygnet runt eftersom jag har så satans svårt att släppa saker och ting. Jag har alltid varit målmedveten, men när man har en liten så kan jag inte riktigt styra över mina rutiner längre. Kan inte ta disken och städningen precis när som helst, kan inte fortsätta med spackling, slipning och målning när som helst och den där spontaniteten man en gång hade är totalt bortblåst MEN, trots allt det där så kan jag ändå njuta av min livssituation! Som alla intalade mig "allting kommer att bli bättre" och det var lika sant som det var sagt!

Får väl försöka slänga in ett till inlägg senare eller något för nu vaknade min lille kinkis! :)

♥