Eller var det jag som hade tur i oturen? Eller oturen i turen?

 

Äsch, jag vet inte! Men jag har konstaterat en sak iallafall, eller två, eller kanske tre?

Så fort det kommer till mig så handlar allting om otur, oflyt, eller vad man nu vill kalla det! Jag blir seriöst inte förvånad längre över att det är just JAG som ska råka ut för allting hela fucking jävla tiden, jag blir så trött ibland, så satans trött så jag nu i efterhand inte kan göra annat än att garva samtidigt som jag är piss off på den jävla idioten till bilförsäljare som vi köpte bilen av!

 

Igår fick jag verkligen känna på hur det är de sista minutrarna av sitt liv, eller det som åtminstone kunde varit de sista minutrarna. Allting gick så satans fort men ändå i slowmotion och jag hann tänka fyrtio gånger om innan vi stog stilla med bilen.

 

Första tanken - "Wow, vi lever"

Andra tanken - "Hur fan gick det med bilen *rusar ut och ser att bilen är intakt*

Tredje tanken - Vilken jääävla tur att inte Jesper var med i bilen! Tack förbannade gud som inte finns för att Jesper inte var med!

Fjärde tanken - Vi kunde ha dött!

 

Vi åkte i fredags till göteborg för att övernatta där och ha julbord på lördagen. Tanken var att vi skulle stanna där till igår men eftersom så många (alla utom jag, Henke och Henkes bror) skulle åka hem redan lördag kväll så bestämde vi oss för att även vi skulle åka hem. Eller snarare, jag tjatade på Henke om att även vi skulle hem för jag längtade efter bebis. Påväg hem ifrån Göteborg så sitter jag i idiotiska tankar. "Undrar vad som händer om ett hjul lossnar på en bil i denna farten", varför jag tänkte på det var för att vi misstänkte att hjullagren var kassa på bilen. Efter många funderingar om bilolyckor så anstränger jag mig för att släppa tanken.

Henke säger att bilen börjar dra enormt emot vänster när vi kommer in i Borås. "Det kanske är punktering" säger han. Vi svänger in till Coop för att gå igenom bilen och passar även på att handla. Vi finner inga fel utan börjar röra oss hemåt då det börjar slå som satan i bilen.

"Vi måste stanna bilen" - Säger Henke.

"Ja, det måste vi definitivt göra!" Svarar jag.

"Vi får ta nästa möjliga plats där vi kan ställa bilen, för vi kan inte stanna mitt på r40, men pendlarparkeringen ligger lite längre fram"

"Yes. Bältet kanske jag borde ta på mig också" - Säger jag med lite sarkastisk ton.

(Jag vet, jag är idiotisk som slarvar med bältet, men tro mig, jag har fått en helt annan inställning till bälte idag)

 

Det tog ca 30 sekunder från det att jag tog på mig bältet så small det rejält i bilen och vänster sida sjönk. BAAAM, en smäll till och jag ser hur någonting flyger förbi bilen (jag trodde att en bil körde om) det var vänster framdäck, bilen sjunker extremt på vänster sida och styr ut emot vajrarna påväg över till andra körfältet med motsatt trafik. Henke bromsar och försöker styra upp bilen som kanar, snurrar och snurrar för att till sist dra rätt i diket. Bilar stannar och försöker hjälpa till, vi springer omkring och letar efter däck och bultar, ambulansen kom, polisen kom och fy fan vad jag hatar boråspolisen! Berättar mer om det sedan för att inte skriva miljoner rader.

 

Det hela slutade med att Alf hämtade oss, vi fick bärga bilen till pendlarparkeringen som var ca 500m bort och det kostade oss 1870:- för den korta sträckan. Bärgargubben var på det allra sämsta humöret och höll i princip på att kröka hela min bil, han väste och svor och var minst sagt vansinnig och gnällde om hans eländiga, joooobbiga arbete, men inte fan i helvete är det någon annan som valt hans yrke? Jävla idiot!

 

Vi fick inte köra bilen hem (vi skulle alltså montera däcket), vi fick inte heller bogsera bilen hem, poliserna hånade oss ordagrant. Vi skulle lämna bilen på parkeringen och skulle den bli sönderslagen så var det vårt eget fel enligt dom. Boråspolisen - vars högsta prioritering är att förnedra människor för att visa deras makt, och jag skojar inte.

Vi hämtade hem bilen igår. Bromsskivan har tagit ganska mycket stryk, inte så konstigt kanske, men hade nog varit mildare om bärgarjäveln kunde ta det lite lugnt och inte låtit skivan skrapas två meter i marken då han lastade av den. Det mest skrämmande är att när vi skulle hämta den så gick vi över alla däck och det var knappt någon bult som satt fast, så förmodligen har bilsäljaren varit stressad eller något och  inte gjort ett ordentligt arbete. Hemska tanke! Vi kunde dött! Jesper kunde ha varit med i bilen, jisses!

 

När vi ändå är inne på bilolyckor så bjuder jag på två bilder från min fina fina dole.