Ibland blir det för mkt!
Nog hade jag räknat med att Maj månad skulle bli påfrestande, men jag hade definitivt inte räknat med att det skulle bli extremt! Det är skönt att den månaden är över, och det är skönt att vi snart klarat av juni månad, sedan kommer Juli (no shit!?) och då har Henke Penke semester vilket kommer att underlätta en del.
I ärlighetens namn så har jag nog mycket mig själv att "skylla" på att jag mått som jag gjort, varför?
För att jag var fullt medveten om att förlossningen skulle komma, jag var väl medveten om att mitt liv skulle ta en totalvändning MEN, jag var inte medveten om att vi skulle bli husägare i slutet av April och stå med renoveringsobjekt. Okej, det hade nog inte varit så jobbigt om det inte varit för att lille Beppe har kolik. Så nu sitter vi här, med ett hus & trädgård att ta itu med (trädgården är enorm och en jävla massa land som är i behov av rensning igen) packning som måste göras, flytt, renovering, kolik, sömnlöshet and you name it.
Jag har tidigare valt att inte skriva om husköpet, och det av olika skäl!
Värst av allt är ändå att jag fått höra att det finns idioter som sitter med skadeglädje över mitt mående, såna som egentligen borde stå mig nära.
"Gött att hon mår som hon gör och får veta att det inte är så lätt med barn"
Varje dag är en ny dag, och varje dag blir bättre och bättre! Jag tycker inte att det är jobbigt med Jesper på det viset, absolut inte! Det jobbiga är att det är en sån jävla stress och press på allt som måste fixas med huset och packning/flytt och att ha en bebis som skriker sig blå mitt i allt det gör inte stressen mildare, men som sagt, det blir bättre, och har redan blivit en stor förändring!
Värst av allt är ändå att jag fått höra att det finns idioter som sitter med skadeglädje över mitt mående, såna som egentligen borde stå mig nära.
"Gött att hon mår som hon gör och får veta att det inte är så lätt med barn"
Varje dag är en ny dag, och varje dag blir bättre och bättre! Jag tycker inte att det är jobbigt med Jesper på det viset, absolut inte! Det jobbiga är att det är en sån jävla stress och press på allt som måste fixas med huset och packning/flytt och att ha en bebis som skriker sig blå mitt i allt det gör inte stressen mildare, men som sagt, det blir bättre, och har redan blivit en stor förändring!
Hade dessa personer med denna skadeglädje ens vetat om hälften av min nuvarande livssituation så hade det nog inte snackats så mycket, för jag vet att vissa av dom inte ens hade klarat av en bråkdel av min vardag!
Bjuder på en busebild på Beppe från häromdagen
"Nu ler han jättestort, skyyynda med kameran!"
"Nu ler han jättestort, skyyynda med kameran!"
Jag rusar dit och precis i samma sekund som jag klickar kortet så räcker han ut tungan!
♥
Det är nu man ska börja memorisera!
Även om jag faktiskt tror att denna skrikiga spädbarnsperioden kommer att stanna kvar i mitt minne för alltid så säger jag ändå som i rubriken - det är nu man ska börja memorisera på riktigt och njuta så mycket man kan, åhjo!
Två morgnar irad har jag nu först och främst vaknat "vad i helvete är klockan och varför har inte Jesper väckt mig!?" - Knepigt, jag vet! För som nybliven förälder så är nog något av det första man ser fram emot mest att få sovmorgon iallafall en gång, men varför i hela jävla helvete vaknar man istället automatiskt då för, när man väl får möjligheterna till att sova!?
Hur som helst, angående min rubrik!
Jesper vaknade strax innan 9.00 (efter att jag både hunnit ta mig en dusch och gjort mig iordning), fick mat, satt med mig i köket i babysittern medan jag diskade, sedan passade jag på att bada honom och la honom sedan i våran säng för att ta fram kläder/ta på honom kläder. Helt plötsligt ser jag hur han hela tiden följer mina rörelser med blicken, och dessutom ligger och flinar åt mig! Sedan låg han där med mig sittandes bredvid och "busa" med honom, inte en endaste grinig min alls! Efter ett tag satte jag honom i babysittern igen för att städa iordning det sista i köket och när jag väl vänder mig om för att titta till honom så har han stenslocknat utan ett endaste grin. Som jag sagt tidigare - den där lille Beppis kommer nog aldrig sluta att förvåna mig!
Trots att han senare från ca 15.00-19.00 skrek och skrek och skrek och... skrek så gjorde det mig helt plötsligt ingenting. Kände även lite så att "vad skönt att min faster (som varit här på besök med sin gubbe idag) iallafall får höra hur han håller på, eftersom Beppis leker världssnäll varenda gång jag fått besök så i princip alla ifrågasätter mig och säger "han är ju hur snäll som helst" haha, han vill helt enkelt att jag ska bli dumförklarad :O (Skämt åsido!)
Här är min lille gosebus idag, även kameran var intressant idag :) Första bilden jag får på honom när han väl tittar in i kameran medvetet (fast jag tror nog att det var dumhuvudet som lät konstigt bakom kameran som fick hans intresse egentligen haha)
Min fiiina fina kille! ♥
Lösenskyddat!
He he heee....
Då var det även min tur att fixa lösenskyddad blogg eftersom jag fått höra att allt för många snokar runt här och bildar heeeelt fel uppfattningar.
Ni som vill kunna ha tillgång till djupare, raka och helt ärliga inlägg kan ju helt enkelt skriva det i kommentar isåfall.
Nu ska jag vänta på att Beppe ska vakna så han kan få sitt första nattmål, sedan blir det nattinatti för mig med.
So Long, SuCkers!
Sjukt btw hur fort lille Beppis växer! Skiljer nog knappt två veckor på bilderna, och se på faan, återigen osminkad på bild haha, skulle nog knappt aldrig inträffa om det varit innan förlossningen haha.
Vad tusan?
Jag & E.K snackade igår? om jag inte minns fel om att vissa har någon "ny design" på blogg.se, jag tyckte mest att det var knepigt för jag såg inga förändringar alls, men nuså, när jag skulle logga in så såg allt helt fucked up ut, vågar inte säga att jag gillar det än eftersom det är jävligt ovant, men men, jag vänjer mig nog, iallafall om jag lär mig att uppdatera bloggen lite bättre! :)
Håll hårt i nappen!
Just det Beppis, håll hårt i nappen så ingen kan ta den ifrån dig! ♥
Smått missnöjd för att jag tog upp honom från badet som han förövrigt inte längre skriker sig hysterisk i.
Bada är kul nu! :)
♥
Smått missnöjd för att jag tog upp honom från badet som han förövrigt inte längre skriker sig hysterisk i.
Bada är kul nu! :)
♥
En lite rolig sak.
När vi var i våra allra "värsta" dagar med våran skrikas så fick Henke en så klockren bild som jag varenda gång förknippar med att "huvudvärken har fått ett ansikte"!
En 11 dagars megaarg bebis påväg till BVC :)
Jag må ändå säga att han är riktigt söt när han är så arg haha! :D
(Inte lika söt dock när han bara skriker konstant, men det händer inte lika ofta längre så nu står jag iallafall ut!)
En 11 dagars megaarg bebis påväg till BVC :)
Jag må ändå säga att han är riktigt söt när han är så arg haha! :D
(Inte lika söt dock när han bara skriker konstant, men det händer inte lika ofta längre så nu står jag iallafall ut!)
Fick veta det jag redan visste!
Fick en tid på vårdcentralen igår klockan 12.30 eftersom dom ville att jag skulle komma in för undersökning och det var precis som jag anade, dubbelsidig, kraftig hörselgångsinflammation samt öroninflammation i vänster öra så nu har jag fått droppar att köra med som förhoppningsvis ska hjälpa "om det inte blir bättre så får du återkomma" - Jo, för det har jag ju aldrig hört förut? Frågar mig samma sak som många andra - Varför gör dom ingenting annat åt det? Framförallt för hörselgångsinflammationen, eftersom jag dragits med den i 4 år nu och droppar och salvor och allt vad fan det är bara hjälper för stunden för att en vecka senare sitta med samma problem igen.
Funderar på att klippa av öronen och lägga ut dom på tradera, Ebay eller Borås Loppis.
"Trasiga & vandaliserade öron till högst bjudande, FRAKTFRITT!"
Funderar på att klippa av öronen och lägga ut dom på tradera, Ebay eller Borås Loppis.
"Trasiga & vandaliserade öron till högst bjudande, FRAKTFRITT!"
Blir så förbannat jävla trött!
Just nu så känner jag för att strypa varenda jävla idiot till läkare på gamla vårdcentralen i Ulricehamn, (den vårdcentralen är stängd nu och tacka fan satan för det).
I ungefär närmare bestämt 4 års tid har jag lidit av hörselgångsinflammation. "Nej, det är ingen fara. Du har bara vanlig infektion" jo men tjena, efter ett x antal besök på vårdcentralen så gjorde skolsköterskan en kik i mina öron och blev minst sagt förbannad och skickade remiss till borås lasarett där dom med en gång kunde konstatera att jag hade en kraftig hörselgångsinflammation i båda mina öron. Efter en helvetes massa behandlingar av både terracortril, locacorten och locoid så sitter jag, återigen med de helvetes jävla öronproblemen och alla dessa droppar har bara hjälpt för stunden.
Dagen efter min förlossning vaknade jag tidigt på morgonen och känner att jag totalt förlorat hörseln på vänster öra, WTF!? Jag försökte med allt möjligt för att få bort skiten som bommade igen örat totalt på mig och efter ett x antal försök med både det ena och det andra så kom Henke på den geniala idén om att använda snorsugen vi köpte till bebis, sagt och gjort, och jag fick ur hela denna vidriga sörja som trotsallt behagade att komma tillbaka bara någon dag senare. Denna sörja var av lite alla möjliga färger, svart, brungult och blodigt (sorry för min extremt vidriga information). Jag har väl i princip konstant haft problem med både klåda, sveda och blödningar från öronen förut, men nu är det extremt! Framförallt från vänsterörat. Det värker som satan så det molar i både kindben och käke och det känns stundtals som att det går knivar genom trumhinnan. Har jag åkt på en riktig öroninflammation? Har aldrig haft det förut så kan inte bedöma det, men min syster (som haft öroninflammation 40.000 gånger ungefär) trodde att det kunde vara det. Hur som helst så sitter jag i skrivande stund och inväntar samtal ifrån vårdcentralen för att åtminstone rådfråga, är så jävla trött på mina öron nu, tror ni man har möjlighet till bytesrätt på dom?
Troligtvis har jag dessutom feber och även en förbannad jävla helvetes ryggvärk som dock är självförvållat eftersom jag mitt pucko inte fattar vad "ta det lugnt" betyder och inte begriper varför folk säger att man borde ta det lugnt med tunga lyft efter en förlossning, så hej och hå så fick jag för mig att jag kunde lyfta precis hur som helst och skulle hjälpa till med att pressa upp en bänkskiva som satt på toook för hårt så jag kände bara hur det knäckte till i ryggraden strax nedanför skulderbladen så nu är jag halft invalid. Ligger jag på mage så kan jag inte lyfta huvudet, jag kan knappt lyfta armarna för att tända min cigg, jag har svårt över lag att ta mig från liggande till sittande, jag har svårt för att resa mig uprätt när jag böjt mig ner till exempel när jag står vid Jespers säng eller plockar upp någonting från golvet, samt att slappna av när jag ligger ner gör att det hugger till och isar i halva ryggen från typ skulderbladen och neråt.
Någon som vill byta kropp med mig eller?
I ungefär närmare bestämt 4 års tid har jag lidit av hörselgångsinflammation. "Nej, det är ingen fara. Du har bara vanlig infektion" jo men tjena, efter ett x antal besök på vårdcentralen så gjorde skolsköterskan en kik i mina öron och blev minst sagt förbannad och skickade remiss till borås lasarett där dom med en gång kunde konstatera att jag hade en kraftig hörselgångsinflammation i båda mina öron. Efter en helvetes massa behandlingar av både terracortril, locacorten och locoid så sitter jag, återigen med de helvetes jävla öronproblemen och alla dessa droppar har bara hjälpt för stunden.
Dagen efter min förlossning vaknade jag tidigt på morgonen och känner att jag totalt förlorat hörseln på vänster öra, WTF!? Jag försökte med allt möjligt för att få bort skiten som bommade igen örat totalt på mig och efter ett x antal försök med både det ena och det andra så kom Henke på den geniala idén om att använda snorsugen vi köpte till bebis, sagt och gjort, och jag fick ur hela denna vidriga sörja som trotsallt behagade att komma tillbaka bara någon dag senare. Denna sörja var av lite alla möjliga färger, svart, brungult och blodigt (sorry för min extremt vidriga information). Jag har väl i princip konstant haft problem med både klåda, sveda och blödningar från öronen förut, men nu är det extremt! Framförallt från vänsterörat. Det värker som satan så det molar i både kindben och käke och det känns stundtals som att det går knivar genom trumhinnan. Har jag åkt på en riktig öroninflammation? Har aldrig haft det förut så kan inte bedöma det, men min syster (som haft öroninflammation 40.000 gånger ungefär) trodde att det kunde vara det. Hur som helst så sitter jag i skrivande stund och inväntar samtal ifrån vårdcentralen för att åtminstone rådfråga, är så jävla trött på mina öron nu, tror ni man har möjlighet till bytesrätt på dom?
Troligtvis har jag dessutom feber och även en förbannad jävla helvetes ryggvärk som dock är självförvållat eftersom jag mitt pucko inte fattar vad "ta det lugnt" betyder och inte begriper varför folk säger att man borde ta det lugnt med tunga lyft efter en förlossning, så hej och hå så fick jag för mig att jag kunde lyfta precis hur som helst och skulle hjälpa till med att pressa upp en bänkskiva som satt på toook för hårt så jag kände bara hur det knäckte till i ryggraden strax nedanför skulderbladen så nu är jag halft invalid. Ligger jag på mage så kan jag inte lyfta huvudet, jag kan knappt lyfta armarna för att tända min cigg, jag har svårt över lag att ta mig från liggande till sittande, jag har svårt för att resa mig uprätt när jag böjt mig ner till exempel när jag står vid Jespers säng eller plockar upp någonting från golvet, samt att slappna av när jag ligger ner gör att det hugger till och isar i halva ryggen från typ skulderbladen och neråt.
Någon som vill byta kropp med mig eller?
Före/efterbilder!
Monia hade gjort ett kul inlägg HÄR där hon visar förändringen av kroppen efter graviditeten och eftersom jag alltid har brist på fantasi så tänkte jag att jag kunde göra detsamma! :)
Två bilder från BF 9 Maj.
Dagen efter förlossning.
2 dagar innan förlossning/7 dagar efter förlossning.
Idag.
Skulle mer än gärna krympa magen lite till, men adjö till alla överflödiga 18kg jag hann lägga på mig under min graviditet. Jag är tillbaka på starten igen som jag dock inte var nöjd med innan min graviditet heller, så ska jobba lite till på det innan jag ger mig. :-)
Dagen efter förlossning.
2 dagar innan förlossning/7 dagar efter förlossning.
Idag.
Skulle mer än gärna krympa magen lite till, men adjö till alla överflödiga 18kg jag hann lägga på mig under min graviditet. Jag är tillbaka på starten igen som jag dock inte var nöjd med innan min graviditet heller, så ska jobba lite till på det innan jag ger mig. :-)
Min lille groda! ♥
Har kommit på att lille Beppis är väldans mammig av sig! Att kura ihop sig på mamsens mage trivs han väldigt bra med! :)
Lille "Gäsper" tidigare idag!
Lille "Gäsper" tidigare idag!
För övrigt så fungerar allting så mycket bättre nu. Ersättningen (och alla droppelidroppar) har gjort susen och nu har vi haft tre "skrikfria" dagar. Nog skriker han fortfarande, men säg någon bebis som inte skriker när h*n är hungrig eller har fyllt blöjan ;) Det är absolut inte samma skrik längre! Inte det där hysteriska "skrika sig blå" skriket utan väldigt hanterbart och han har blivit mycket lättare att trösta. Ja, det räcker ungefär att ta upp honom och lägga honom precis som på bilden så brukar han somna gott och jag kan koppla av med en film :) Oerhört skönt och mysigt att äntligen kunna ha en mysig mamma&bebis stund och inte känna stress och press så fort han vaknar. :)
Och så tre bilder från igår, även där en liten mysstund innan nanedax!
Och se på fan! Lägger tillochmed upp bilder på mig själv osminkad, det händer inte varje dag ;)
Och så tre bilder från igår, även där en liten mysstund innan nanedax!
Och se på fan! Lägger tillochmed upp bilder på mig själv osminkad, det händer inte varje dag ;)
Jag älskar dig Jesper, även om du har lyckats vandalisera mitt psyke en hel del i dina tidigare dagar! :)
♥
♥
FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE!
Okej, here it comes, bättre sent än aldrig!
10 Maj
Jag vaknar klockan 4.00 av att jag har jobbig molande "mensvärk", skrev ett inlägg om det HÄR, jag klev upp och la mig direkt i badkaret (som jag förövrigt i princip hade bott i den senaste veckan). Tryckte i mig alvedon och försökte med allt möjligt för att stilla smärtan. Henke stiger i vanlig ordning upp för att åka till jobbet och tycker att "Gud var du är uppe och springer tidigt på morgnarna" - "No shit? Jag har skitont!!" Alla försök hjälpte inte i mer än några minuter och värkarna kom tätare och tätare. 7.19 skickar Henke sms "Kommer inte babis snart?" varpå jag svarar "Vet inte... Blir tokig snart, är döööödstrött och kan fan inte vila!", Henke skriver "Han måste komma nu" - "Säg det till bebis!" Runt 8.00 kommer värkarna med runt 3-7 minuters mellanrum och höll i sig allt från 1 minut till 3 minuter så jag väljer att ringa in till förlossningen men de rådde mig att avvakta.
Klockan 9.00 kommer Henke hem i vanlig ordning för att äta frukost och jag sitter i telefonen med min syster för att försöka koppla bort smärtan vilket var svårt och jag sa till henne "jag tror bebis kommer idag, ikväll, inatt eller senast imorgon!"
Jag gick runt i lägenheten, grät av både smärtan och av rädslan, "dethär gör ont! Hur fan kommer det inte kännas sedan då!?" För att fördriva tiden så packade jag ner det allra sista i BB-väskan, såsom mobilladdare, kamera och laddare till den.
Runt 14.30 ringer Henke igen "ska vi åka in?" - "Jag ska ner i badet nu, jag hör av mig sedan!"
Jag satt där i badet (för typ 10:de gången) helt förstörd, dödstrött, hade ont som satan och inte ens varmvattnet ville hjälpa. Jag ringer först upp farsan och säger "nu är det nog på G, jag står fan inte ut längre så jag ska ringa Henke nu så vi åker in, vi hörs nog inte mer idag bara så du vet om det!" (Vi har vanligtvis daglig telefonkontakt).
Henke kommer hem i väldans fart och vi åker in. Väl där så mäter dom värkarna och undersöker mig och det visar sig att jag bara är öppen 2cm(!!).
"Eftersom ni bor en bit härifrån så behöver ni inte åka hem, men ni kan väl åka in till skövde och gå runt där ett tag och sedan komma tillbaka om någon timme?"
Jo men tjena, gå runt bland folk i ett köpcenter med världens jävla värkar som i princip fick mig spyfärdig, gå runt där bland folk med känslan av att gång på gång skita ner sig typ!? Nej tack! Men vi åkte till Mc Donalds för att försöka få i oss lite käk eftersom jag inte hade kunnat äta ett skit under hela dagen. "Köp en milkshake till mig, lätt att dricka och lätt att spy upp om fallet vore så", Henke kommer ut med en pommes och en cheeseburgare "Milkshakemaskinen var sönder" (jag och mitt vanliga förbannade jävla oflyt!) Fick nog i mig 6 pommes innan jag bröt ihop totalt igen.
19.19 är vi tillbaka på förlossningen och CTG kopplas igen.
20.15 - Öppen 3cm.
20.25 - Jag får sätta mig i duschen (fyfan vad jag skulle vilja ha en sån dusch i mitt hem, haha!), jag satt där ett bra tag men vid varje värk visste jag varken om jag skulle stå, sitta eller lägga mig ner på golvet, tillslut stog jag inte ut mer så
21.30 - Får jag äntligen lustgasen. Dom vill att jag ska sitta gränsle över en stol men vid varje värk så krampade hela höften så det var ingen vidare, jag fick tillslut lägga mig i sängen (värsta lyxsängen som jag kunde justera bäst fan jag ville, ge mig en sån!)
22.40 - Ville inte ens lustgasen hjälpa, jag låg och bevakade monitorn där man ser bebis hjärtljud och värkarna, och oavsett om jag började inhalera preciiiis vid ögonblicket då det började stiga så gick det inte förhindra smärtan så då fick jag äntligen EDA och fy fan vad den gjorde ont att sätta! Eller bedövningen för att lägga den rättare sagt! Jag var inte alls beredd på sticket så av ren reflex drog jag mig framåt så ytterligare ett stick fick läggas, och AJ AJ AJ vad det gjorde ont när bedövningen sprutades in, men fy fan vilken befrielse när EDA:n väl var på plats, jag var som en helt ny människa!
Där låg jag sedan med de förbannade värkarna (som dock inte gjorde lika ont längre) och väntade och väntade. Hörde kvinnor i rummen bredvid som vrålade för kung och fosterland, blev serverad lite då och då med olika drickbara saker, lyssnade på radion, sjöng med i låtarna, och eftersom det var 7(!!) förlossningar under samma kväll så hade jag aldrig några läkare mer än när dom snabbt kom in för att undersöka, så jag kunde inhalera lustgas bäst fan jag ville och jag minns så väl när jag säger till Henke "Henke... Det sticker i heeeela mitt ansikte men jag känner fan iiingenting".
11 Maj
Till sist är jag så trött på denna utdragna process så jag tänker att "om jag anstränger kroppen så mkt som möjligt så kanske det sätter fart" så jag körde igång med massa situps och annat för att anstränga och helt plötsligt så kände jag bara "Oj jösses, jag behöver läkare NU! För nu vill nog liten ut!" Henke ringer på klockan och en läkare kommer in "hur går det? Behöver ni hjälp!?" - No shit!? Det trycker på så in i helvete!! Ta hit någon!!.
10 minuter går och ingen läkarjävel kommer så Henke ringer på klockan igen och samma läkare kommer in "har iiingen kooommit äään?" - Nej? :@
Strax därpå kom en läkare "nu ska vi se här... Men OJ! Du ska ju föda barn!" - Ööh, jotack jag har fattat det!
4.59 - Några krystvärkar senare och utskällningar på barnmorskor så kom lillprinsen, fullt frisk.
Någonting som alltid kommer ha betydelse för mig och som jag alltid kommer att minnas är låten FUN - We are young, pappa tipsade om den när mina förvärkar några dagar tidigare hade startat, och den spelades på radion då jag låg där och bara väntade, och jag sjöng med. Lyssnar jag på den idag så ryser jag, eller så sitter jag och gråter som ett barn.
En annan låt som allltid kommer att förknippas med min förlossning och som samtidigt är lite komiskt är Europe - Final countdown, som spelades högt på radion då mina krystvärkar startade.
14.00 - Vi skrivs ut och åker hem.
3510g & 52cm lång. ♥
Nu i efterhand så kan jag inte säga som många andra "det här skulle jag kunna göra om", men det är inte själva krystvärkarna och att få ut honom som skrämmer mig utan snarare mitt låååånga och utdragna värkarbete som höll i sig i 24½ timme innan det verkligen var dags.
Någonting som dock förvånar de flesta och som gjorde mig förbannad under förlossningen var att den ena läkaren tog lustgasen ifrån mig. "Du behöver inte den mer, nu är det kroppen som ska arbeta", ööh, jotack, det kände jag väl? Men alla som har fött barn kan nog hålla med mig om att krystvärkarna inte går att förhindra, oavsett om man har lustgas, eller har jag fel? Vad fan hade det spelat för roll om jag fortsatte med lustgasen?
10 Maj
Jag vaknar klockan 4.00 av att jag har jobbig molande "mensvärk", skrev ett inlägg om det HÄR, jag klev upp och la mig direkt i badkaret (som jag förövrigt i princip hade bott i den senaste veckan). Tryckte i mig alvedon och försökte med allt möjligt för att stilla smärtan. Henke stiger i vanlig ordning upp för att åka till jobbet och tycker att "Gud var du är uppe och springer tidigt på morgnarna" - "No shit? Jag har skitont!!" Alla försök hjälpte inte i mer än några minuter och värkarna kom tätare och tätare. 7.19 skickar Henke sms "Kommer inte babis snart?" varpå jag svarar "Vet inte... Blir tokig snart, är döööödstrött och kan fan inte vila!", Henke skriver "Han måste komma nu" - "Säg det till bebis!" Runt 8.00 kommer värkarna med runt 3-7 minuters mellanrum och höll i sig allt från 1 minut till 3 minuter så jag väljer att ringa in till förlossningen men de rådde mig att avvakta.
Klockan 9.00 kommer Henke hem i vanlig ordning för att äta frukost och jag sitter i telefonen med min syster för att försöka koppla bort smärtan vilket var svårt och jag sa till henne "jag tror bebis kommer idag, ikväll, inatt eller senast imorgon!"
Jag gick runt i lägenheten, grät av både smärtan och av rädslan, "dethär gör ont! Hur fan kommer det inte kännas sedan då!?" För att fördriva tiden så packade jag ner det allra sista i BB-väskan, såsom mobilladdare, kamera och laddare till den.
Runt 14.30 ringer Henke igen "ska vi åka in?" - "Jag ska ner i badet nu, jag hör av mig sedan!"
Jag satt där i badet (för typ 10:de gången) helt förstörd, dödstrött, hade ont som satan och inte ens varmvattnet ville hjälpa. Jag ringer först upp farsan och säger "nu är det nog på G, jag står fan inte ut längre så jag ska ringa Henke nu så vi åker in, vi hörs nog inte mer idag bara så du vet om det!" (Vi har vanligtvis daglig telefonkontakt).
Henke kommer hem i väldans fart och vi åker in. Väl där så mäter dom värkarna och undersöker mig och det visar sig att jag bara är öppen 2cm(!!).
"Eftersom ni bor en bit härifrån så behöver ni inte åka hem, men ni kan väl åka in till skövde och gå runt där ett tag och sedan komma tillbaka om någon timme?"
Jo men tjena, gå runt bland folk i ett köpcenter med världens jävla värkar som i princip fick mig spyfärdig, gå runt där bland folk med känslan av att gång på gång skita ner sig typ!? Nej tack! Men vi åkte till Mc Donalds för att försöka få i oss lite käk eftersom jag inte hade kunnat äta ett skit under hela dagen. "Köp en milkshake till mig, lätt att dricka och lätt att spy upp om fallet vore så", Henke kommer ut med en pommes och en cheeseburgare "Milkshakemaskinen var sönder" (jag och mitt vanliga förbannade jävla oflyt!) Fick nog i mig 6 pommes innan jag bröt ihop totalt igen.
19.19 är vi tillbaka på förlossningen och CTG kopplas igen.
20.15 - Öppen 3cm.
20.25 - Jag får sätta mig i duschen (fyfan vad jag skulle vilja ha en sån dusch i mitt hem, haha!), jag satt där ett bra tag men vid varje värk visste jag varken om jag skulle stå, sitta eller lägga mig ner på golvet, tillslut stog jag inte ut mer så
21.30 - Får jag äntligen lustgasen. Dom vill att jag ska sitta gränsle över en stol men vid varje värk så krampade hela höften så det var ingen vidare, jag fick tillslut lägga mig i sängen (värsta lyxsängen som jag kunde justera bäst fan jag ville, ge mig en sån!)
22.40 - Ville inte ens lustgasen hjälpa, jag låg och bevakade monitorn där man ser bebis hjärtljud och värkarna, och oavsett om jag började inhalera preciiiis vid ögonblicket då det började stiga så gick det inte förhindra smärtan så då fick jag äntligen EDA och fy fan vad den gjorde ont att sätta! Eller bedövningen för att lägga den rättare sagt! Jag var inte alls beredd på sticket så av ren reflex drog jag mig framåt så ytterligare ett stick fick läggas, och AJ AJ AJ vad det gjorde ont när bedövningen sprutades in, men fy fan vilken befrielse när EDA:n väl var på plats, jag var som en helt ny människa!
Där låg jag sedan med de förbannade värkarna (som dock inte gjorde lika ont längre) och väntade och väntade. Hörde kvinnor i rummen bredvid som vrålade för kung och fosterland, blev serverad lite då och då med olika drickbara saker, lyssnade på radion, sjöng med i låtarna, och eftersom det var 7(!!) förlossningar under samma kväll så hade jag aldrig några läkare mer än när dom snabbt kom in för att undersöka, så jag kunde inhalera lustgas bäst fan jag ville och jag minns så väl när jag säger till Henke "Henke... Det sticker i heeeela mitt ansikte men jag känner fan iiingenting".
11 Maj
Till sist är jag så trött på denna utdragna process så jag tänker att "om jag anstränger kroppen så mkt som möjligt så kanske det sätter fart" så jag körde igång med massa situps och annat för att anstränga och helt plötsligt så kände jag bara "Oj jösses, jag behöver läkare NU! För nu vill nog liten ut!" Henke ringer på klockan och en läkare kommer in "hur går det? Behöver ni hjälp!?" - No shit!? Det trycker på så in i helvete!! Ta hit någon!!.
10 minuter går och ingen läkarjävel kommer så Henke ringer på klockan igen och samma läkare kommer in "har iiingen kooommit äään?" - Nej? :@
Strax därpå kom en läkare "nu ska vi se här... Men OJ! Du ska ju föda barn!" - Ööh, jotack jag har fattat det!
4.59 - Några krystvärkar senare och utskällningar på barnmorskor så kom lillprinsen, fullt frisk.
Någonting som alltid kommer ha betydelse för mig och som jag alltid kommer att minnas är låten FUN - We are young, pappa tipsade om den när mina förvärkar några dagar tidigare hade startat, och den spelades på radion då jag låg där och bara väntade, och jag sjöng med. Lyssnar jag på den idag så ryser jag, eller så sitter jag och gråter som ett barn.
En annan låt som allltid kommer att förknippas med min förlossning och som samtidigt är lite komiskt är Europe - Final countdown, som spelades högt på radion då mina krystvärkar startade.
14.00 - Vi skrivs ut och åker hem.
3510g & 52cm lång. ♥
Nu i efterhand så kan jag inte säga som många andra "det här skulle jag kunna göra om", men det är inte själva krystvärkarna och att få ut honom som skrämmer mig utan snarare mitt låååånga och utdragna värkarbete som höll i sig i 24½ timme innan det verkligen var dags.
Någonting som dock förvånar de flesta och som gjorde mig förbannad under förlossningen var att den ena läkaren tog lustgasen ifrån mig. "Du behöver inte den mer, nu är det kroppen som ska arbeta", ööh, jotack, det kände jag väl? Men alla som har fött barn kan nog hålla med mig om att krystvärkarna inte går att förhindra, oavsett om man har lustgas, eller har jag fel? Vad fan hade det spelat för roll om jag fortsatte med lustgasen?
Nytt till lillen!
Som för övrigt äntligen har fått ett namn! (Redan typ?)
Fick paketet igår men igår behagade han att sova från det att vi åkte in till stan 17.00 till klockan 23.30(!!) så det var bara blöjbyte, matning och nattning som gällde för lillkillen haha. Idag däremot så var han lite grinig i sängen och nu när jag ger honom ersättning så försöker jag även få någorlunda rutin så jag vred igång musikmobilen och gav honom nappen och tro det eller ej, han låg lääääänge i sängen med ett leende på läpparna och tittade på de små figurerna som cirkulerade med musik ovanför hans huvud, sånt får mammahjärtat att smälta :)
Prylarna är ifrån LEKMER.SE och dom har även specialerbjudande på gungan just nu.
Batteridriven inne/utomhusgunga med 4 olika gunghastigheter och olika melodier samt någon vibrationsfunktion som ska vara lugnande för bebisar (det har jag mycket väl märkt när lillkillen åker bil haha).
Han inviger faktiskt gungan just precis nu i skrivande stund och än sålänge klagar han inte, han såg bara lite förvånad ut i början. :)
Fick paketet igår men igår behagade han att sova från det att vi åkte in till stan 17.00 till klockan 23.30(!!) så det var bara blöjbyte, matning och nattning som gällde för lillkillen haha. Idag däremot så var han lite grinig i sängen och nu när jag ger honom ersättning så försöker jag även få någorlunda rutin så jag vred igång musikmobilen och gav honom nappen och tro det eller ej, han låg lääääänge i sängen med ett leende på läpparna och tittade på de små figurerna som cirkulerade med musik ovanför hans huvud, sånt får mammahjärtat att smälta :)
Prylarna är ifrån LEKMER.SE och dom har även specialerbjudande på gungan just nu.
Batteridriven inne/utomhusgunga med 4 olika gunghastigheter och olika melodier samt någon vibrationsfunktion som ska vara lugnande för bebisar (det har jag mycket väl märkt när lillkillen åker bil haha).
Han inviger faktiskt gungan just precis nu i skrivande stund och än sålänge klagar han inte, han såg bara lite förvånad ut i början. :)
