Just nu så känner jag för att strypa varenda jävla idiot till läkare på gamla vårdcentralen i Ulricehamn, (den vårdcentralen är stängd nu och tacka fan satan för det).

I ungefär närmare bestämt 4 års tid har jag lidit av hörselgångsinflammation. "Nej, det är ingen fara. Du har bara vanlig infektion" jo men tjena, efter ett x antal besök på vårdcentralen så gjorde skolsköterskan en kik i mina öron och blev minst sagt förbannad och skickade remiss till borås lasarett där dom med en gång kunde konstatera att jag hade en kraftig hörselgångsinflammation i båda mina öron. Efter en helvetes massa behandlingar av både terracortril, locacorten och locoid så sitter jag, återigen med de helvetes jävla öronproblemen och alla dessa droppar har bara hjälpt för stunden.

Dagen efter min förlossning vaknade jag tidigt på morgonen och känner att jag totalt förlorat hörseln på vänster öra, WTF!? Jag försökte med allt möjligt för att få bort skiten som bommade igen örat totalt på mig och efter ett x antal försök med både det ena och det andra så kom Henke på den geniala idén om att använda snorsugen vi köpte till bebis, sagt och gjort, och jag fick ur hela denna vidriga sörja som trotsallt behagade att komma tillbaka bara någon dag senare. Denna sörja var av lite alla möjliga färger, svart, brungult och blodigt (sorry för min extremt vidriga information). Jag har väl i princip konstant haft problem med både klåda, sveda och blödningar från öronen förut, men nu är det extremt! Framförallt från vänsterörat. Det värker som satan så det molar i både kindben och käke och det känns stundtals som att det går knivar genom trumhinnan. Har jag åkt på en riktig öroninflammation? Har aldrig haft det förut så kan inte bedöma det, men min syster (som haft öroninflammation 40.000 gånger ungefär) trodde att det kunde vara det. Hur som helst så sitter jag i skrivande stund och inväntar samtal ifrån vårdcentralen för att åtminstone rådfråga, är så jävla trött på mina öron nu, tror ni man har möjlighet till bytesrätt på dom?
Troligtvis har jag dessutom feber och även en förbannad jävla helvetes ryggvärk som dock är självförvållat eftersom jag mitt pucko inte fattar vad "ta det lugnt" betyder och inte begriper varför folk säger att man borde ta det lugnt med tunga lyft efter en förlossning, så hej och hå så fick jag för mig att jag kunde lyfta precis hur som helst och skulle hjälpa till med att pressa upp en bänkskiva som satt på toook för hårt så jag kände bara hur det knäckte till i ryggraden strax nedanför skulderbladen så nu är jag halft invalid. Ligger jag på mage så kan jag inte lyfta huvudet, jag kan knappt lyfta armarna för att tända min cigg, jag har svårt över lag att ta mig från liggande till sittande, jag har svårt för att resa mig uprätt när jag böjt mig ner till exempel när jag står vid Jespers säng eller plockar upp någonting från golvet, samt att slappna av när jag ligger ner gör att det hugger till och isar i halva ryggen från typ skulderbladen och neråt.

Någon som vill byta kropp med mig eller?