Blickade runt en sväng på nätet för skoj skull och hamnade av en slump på en sida där folk skrev om ricinolja i håret och nyfiken som jag var så var jag tvungen att kolla närmre på saken. Började kolla före/efterbilder på google bilder, läste lite till och tänkte "kanske borde prova". När jag väl kommit in på en sida för att se hur mycket det skulle kosta så tänkte jag "kan lika gärna testa för skoj skull".

 

Jag fick hem paketet och slängde i en omgång redan samma kväll, men jag hade aldrig räknat med att få ett så snabbt resultat som jag fick! Redan dagen efter då jag ställer mig för att platta mitt hår så känner jag hur lent mitt hår blivit, därför har jag valt att fortsätta med det, och nu efter ca 6 behandlingar så känns mitt hår både betydligt mycket lenare och även tjockare! Längden har jag ingen aning om faktiskt eftersom jag redan har satans långt hår och inte direkt tänker på hur långt det är längre.

 

Jag kommer att fortsätta med min ricinoljebehandling då jag känner att jag hellre lägger pengarna på det som gör verkan med en gång, istället för att lägga högre summor på hårinpackningar som varken räcker länge eller hjälper väl.

 

Pratade samma dag som jag gjorde beställningen med min syster, som valde att göra samma beställning som jag, och hon är minst lika nöjd som jag, hon känner även att hennes hår vuxit mer den senaste tiden efter hennes ricinoljebehandling!

 

Vad som bör tänkas på när man använder ricinolja är - Oljan är väldigt tjock, därför väldigt svår att duscha ur, ett tips är då att börja schamponera håret redan när det är torrt, skölja, schamponera igen, skölja och sedan avsluta med balsam (man känner oftast om man inte fått ur allt, då är det bara att schamponera igen).

 

Man ska gärna göra behandlingen ca 3 gånger i veckan/minst 30 min om dagen. Jag brukar köra på måndag, onsdag och fredagar, men det är ju vad man känner är bäst för sig själv.

Kolla in HÄR för att komma till bodystore där du kan få tag på ricinolja!
Själv köpte jag en tvåpack med en gång för att vara på säkra sidan och för att slippa göra nya beställningar inom kort tid. Det blev dessutom billigare. Kika HÄR för att komma till tvåpacken!

 

Sedan är det som med allt annat, det finns både de som berättar fördelar och även nackdelar, men jag personligen kan inte komma med någonting negativt ÄN iallafall, mer än att det isåfall är ganska svårt att duscha ur!

Lille Beppe tyckte att det var dags att göra morgon redan vid 7.30 imorse (han brukar vakna vid 8 vanligtvis så det var inte så mycket tidigare).
Gav honom lite mat, slängde igång kaffe, tog den lilla disk som blev kvar från igår kväll, bäddade sängen och nu har liten somnat om igen. Det är första gången på vääääldigt länge som jag hunnit fixa alla hushållssysslor innan klockan hinner slå 12, och det känns minst sagt väldigt bra!

 

Har funderingar på att försöka arbeta lite idag om Beppe tillåter. Det är ju alltid gött med lite extra cash och det jag gör är ju inte sådär vrålkrävande heller utan man kan ta det i lugn och ro, och sluta med det när man själv känner för det, och trots det så tjänar jag ganska bra summor.

 

Hur som helst så ska jag inte sitta här och plottra mer utan nu sliter jag mig från datorn!

 

Take Care,

 

Någon här ute som läser min blogg som har problem med slitet hår? För kort hår? För tunnt hår eller vad fan som helst?

Jag har absolut inga problem med långt hår eftersom jag i vardagen till och med råkar sätta mig på mitt egna hår, dock har det tagit en del stryk under både graviditet och blekning, men nu minsann har jag hittat det rätta för mitt hår och det är redan babylent och jättefint på bara två behandlingar! Vet att detta inte är någonting nytt dock, men kan ju dela med mig om jag får visat intresse!

Denna metod ska dels göra att håret växer fortare, samtidigt som det reparerar och även gör håret tjockare, något av intresse?

 

Beppe har varit på tokbra humör idag! Han har både låtit mig springa till tvättstugan, diska, städa, dammsuga och skura, underbart skönt!
Nu är hela huset storstädat och ljusen är tända. Mörkret kaaaan nog vara det absolut mysigaste med hösten tror jag, för är det någonting jag älskar så är det levande ljus!

 

Under mina städtimmar nu på eftermiddagen så har Henke passat på att städa iordning i vårt garage eftersom vi mer eller mindre slängt ut gammal bråte där i nödsituation. Han tjatar om att han vill ha en bänk där ute, men varför inte använda vår gamla spis som bänk? Då har han ju till och med utrymme för att lägga skit i ugnsluckan! :)

 

Grävde dessutom fram stridsyxan igen mot idioterna till hyresvärdar... Att människor kan vara så förbannat pantade är verkligen skrämmande! Frågan är ju om dom gör sig till eller om dom blev både tappade och sparkade på som små? Dom borde ju blivit så som dom är av någon anledning, eller!? Eller föds vissa med världens mest idiotiska argument? Och världens mest korkade förklaringar? Jesus fucking krist! Jag tänker inte flyta med strömmen längre, nu, för en gångs jävla skull, så tänker jag göra någonting åt det här!

 

På tal om ingenting, dagens garv!
Satt och smsade tidigare idag, och jag tror att många telefonägare fått iväg en del konstiga sms via "autokorrekt" inställningen? Hur som helst. jag skulle skriva "Inte sådär vrålkul att duscha i kallvatten precis", min telefon valde att autokorrekta det till "inte sådär vrålknull att duscha i kalvarna precis", och jag med kass humor hade ganska kul åt det samtidigt som jag fick försöka ge en förklaring. Jag fick trösta mig med att det var Henkes bror som fick smset och inte min chef, för då hade jag nog lagt min telefon i soporna och bytt nummer, haha!

 

Jag ger bloggen en sista jävla chans nu!
Märker mer än väl att jag är borta alldeles för länge innan jag uppdaterar med ett millångt inlägg vilket inte alls känns bra! Tror dessutom inte att det är många alls som ger sig på att läsa igenom allting när det blir på det viset!
Hur som helst så tänkte jag att jag skulle ge det en sista chans nu, och fortsätter det i samma banor så lägger jag ner allt vad blogg heter (STORT utropstecken!!)!

 

Ska försöka pilla ihop en ny design, men måste bara fixa lite nyare bilder, har jag tur så ordnas det redan i denna veckan iallafall!

Nu ska jag ta mig i kragen och ringa viktiga samtal, sånt man får passa på med medan Beppe sussar finfint och man själv kan sitta avslappnad i luren.


So Long!

 

Vad är egentligen det perfekta idealet och varför är man så rädd för att inte vara där?

Döm mig inte nu, men innan min graviditet så tyckte jag redan då att jag borde se över min vikt,
att jag blivit så kallat "förhållade fet" trots att jag inte vägde mer än naturligt för min längd och låg på gränsen
till normalvikt på mitt BMI - 50kg/165cm. Under min graviditet gick jag upp 20kg, det bekom mig inte speciellt mycket eftersom det fanns vissa orsaker till varför, (no shit?). Det som dock oroade mig var hur jag skulle lyckas bli av med alla överflödiga kilon efter bebis ankomst.
Det var lättare än vad jag hade räknat med.
Folk frågar mig hur jag lyckas kunna tappa allt, varpå jag svarar "jag bara gjorde det, jag har väl haft tur", MEN, sanningen bakom alltihopa var att jag inte klarade av mat, jag klarade inte ens av tanken att sätta mig ner för att äta, vilket gjorde att jag inte åt mer än cirka 5 mål de två första veckorna. Jag kände helt enkelt att tiden inte räckte till för det. För Jesper tar inte hand om sig själv, hem/hushåll tar inte hand om sig själv, tvätten tvättas inte automatiskt and so on. I dagsläget så äter jag oftast en gång om dagen, all annan "ledig tid" ägnar jag åt att sköta om allt vad hem/hushåll heter, & när Jesper är vaken så umgås jag hellre med honom, och eftersom jag är (och alltid har varit) den typen som lyckas stänga av hungerkänslan så känns det bara onödigt att ta tiden till någonting som jag inte känner behov av.

Det jag ville komma fram till var att jag personligen har kommit in i någon slags ond cirkel.
Jag förlorade alla överflödiga kilon + lite till efter min graviditet, och sedan har vågen stått still ett bra tag, tills igår då jag för skoj skull ställde mig där igen och får se att jag återigen tappat ett kilo.
Trots att jag mycket väl är medveten om att min nuvarande vikt inte klassas som hälsosam, och att jag mycket väl vet att jag borde gå upp några kilon för att väga normalt så är jag ändå livrädd för att se +kg på vågen, men varför är det så?
Jag vet ju så jävla väl att jag borde gå upp men trots det är jag rädd för att göra det, på grund av det där jävla idealet!
Men vad är egentligen det där idealet och vem är det som bestämmer hur man ska, och inte ska se ut?
Vet inte om mitt tänkande över min vikt har något samband med min graviditet att göra då det var en del som kritiserade och trackade mig dagarna i ända för att jag var så jävla fet och aldrig skulle kunna bli smal igen. Att jag aldrig skulle klara av en förlossning och att hela jag skulle dö för att jag inte skulle ha kondition nog att föda ett barn - för att jag var alldeles för fet!
Människan i fråga lär ju vara pantad nog som inte förstår det där med att kvinnor blir tjocka vid en graviditet, en del större, andra mindre.
Jag blev visserligen gigantisk, men trots det så tog det mig inte ens 3 veckor att tappa allt + lite till.

Först igår fick jag mig en rejäl tankeställare efter att ha stått på vågen och helt förstummat bara stirrat på siffran vågen gav mig.
44kg, wtf!? Jag var tvungen att kliva av för att göra en ny vägning och fick samma resultat. Provade att ställa vågen på andra golv men inte gjordes någon viktskillnad. Varför säger ändå spegeln att jag är större än vad jag är? Och varför säger även kameran det? När andra påpekar att jag ser "sjukligt smal" ut?

Motsatsen - De som tycker att de väger alldeles för mycket och har ångest för att de känner att de är för stora och vill tappa 1kg, 2kg, 10kg trots att de redan är perfekta som de är. Så frågan är egentligen vad som är rätt och vad som är fel?

Varför är det så jävla svårt att vara nöjd med sig själv och sin kropp?  - För att världen inte längre är mänsklig. Allt handlar om det dära jävla idealet som alla strävar efter och tjatar om, allt handlar om ytlighet!
Du får inte vara för lång, inte för kort, inte för tjock, inte för smal, trots det så finns det inte en jävel som kan svara på vad "perfekt" är.

Huvudsaken borde väl ändå vara att man är nöjd med sig själv och själv mår bra, eller har jag fel?
Vem var den dumme jäveln som kom på denna jävla vikthetsen egentligen?