Som för övrigt äntligen har fått ett namn! (Redan typ?)

Tiden efter förlossning var allt annat än vad jag hade tänkt mig och i nuläget känner jag att bebis gärna kunde fått stanna tryggt inne i min mage resten av mitt liv med alla graviditetskomplikationer i världen.
Varenda morgon och kväll så har han såna extrema skrikperioder och absolut ingenting fungerar! Så har det varit i några dagar nu. Ingenting hjälper, babymassage, vagga, bära runt, både på mage, rygg och över axel, gå ut på promenad, amma, napp, ersättning and you name it.

När jag säger att han skriker sig blå, att han skriker ut all luft i världen så tro mig, jag överdriver inte.
Han både kissar och bajsar normalt, inga gröna blöjor heller så förmodligen har jag inte ätit något olämpligt för honom (äter ju iofs ingenting längre, jag tappade bort aptiten i samband med mina förvärkar).

Jag må vara den mest hemskaste människa i världen som skriver det här, men de stunder han sover är han det mest underbaraste som finns och jag älskar honom så in i bomben, men hans vakna tid är allt annat än älskvärt. Jag får vara glad om han är glad i 10 minuter innan skriken sätter igång och det gör mig näst intill galen. Mina bröst är totalt sönderammade och det är nästintill omöjligt att amma utan att jag själv sitter och gråter som ett barn.

Dagens känsla och mående - Sönderstressad, dödstrött och totalt jävla värdelös.

Snodde den av Jennifer.

FÖRLOSSNINGEN:

När startade din förlossning?
10 Maj vid 4.00 startade värkarna och vi kom in runt 16.00.

Vilken vecka var du i?
V.40+0, han kom 40+1 enligt journalerna, 40+2 enligt min räkning. Han kom ju två dagar efter mitt BF.

Gick du över tiden?
Som sagt, 2 dagar över tiden. Han var beräknad 9 Maj och kom 11.

Hur startade din förlossning?
Värkarna började den 10:de, blev värre och värre och vi fick åka in.

När åkte ni in?
10:de Maj klockan 15.00, skrevs in 15.58 om jag minns rätt.

Hade du någon bedövning/smärtlindring?
Värmd rispåse, dusch (satt där inne ett bra tag och hela rummet blev typ dyngsurt haha) klarade tillslut inte av värkarna mer så då fick jag lustgasen och till sist epiduralen, underbart!

Hur länge hade du värkar?
24½ timmes värkar innan krystvärkarna kom.

Tyckte du att värkarna gjorde ont?
Till en början gick de att härda ut, men vid 15.00 stod jag inte ut längre och ringde hem Henke som kom på stört och vi åkte in.

Grät du?
Ja, först hemma för att ingenting ville hjälpa och jag var ensam + att rädslan kom fram en del när jag väl fick tanken "det gör ont nu, jag vill inte ens veta hur det kommer att bli sedan" typ. Sedan när vi kom in till förlossningen eftersom jag var totalt utmattad, hade satans ont ich absolut ingen energi kvar eftersom jag inte fick i mig någon mat alls.

Skrek du?
Ja, när barnmorskan tog lustgasen ifrån mig vid krystvärkarna "du behöver inte den mer, nu får kroppen arbeta" - No shit? Även när dom tjatade på mig hur jag "skulle göra" för att få bäst kraft, jag känner väl förfan min kropp bäst själv tyckte jag så jag blev totalt vansinnig så barnmorskerna fick ögon stora som tefat. Den ene såg bara allmänt chockad ut och gick iväg och grejade med annat, den andre såg vettskrämd ut och satte sig vid datorn, haha.

Hur lång tid tog krystvärkarna?
29 minuter så var han ute.

Vem var med på din förlossning?
Henkepenke, alltså babis far & min underbaring till pojkvän & sambo.

Hade du ont efteråt?
Ja, hade väl inte räknat med så mkt annat. Var dock ute på promenad redan dagen efter förlossningen även om promenaden inte var på mer än några 100 meter. Kontidionen var som bortblåst och jag kippade efter andan av att bara gå i trappor haha, dessutom gjorde det satans ont i ryggen, kände mig så enormt svankad att ryggen skulle gå av och öm efter bedövningen.

Är du nöjd över din förlossning?
Jodå, det är jag faktiskt. Kan dock inte säga som de flesta andra föderskor än "det här skulle jag kunna göra om flera gånger", men kan inte påstå att det är själva förlossningen som skrämmer mig utan snarare värkarna jag inte vill genomgå igen.


BEBISEN:

Mådde bebisen bra när den kom ut?
Japp, han mådde prima och han invigde min mage genom att bajsa ner hela mig.

Vad blev det för kön?
En pojk! 

Vad vägde han?
3510g

Hur lång var han?
52 cm

Huvudomfång?
37

Ville bebisen amma på en gång?
Yes, inga komplikationer alls. :)

Hade bebisen gulsot?
Om jag fattade det rätt så får väl nästintill alla bebisar liiite gulsot, det är dock om det sprider sig över kroppen som det kan behövas sollampa, min snutte blev bara lite gul i ansiktet.

Mådde bebisen bra under bb-tiden?
Han sov hela den tiden vi var där (9.00-14.00 ungefär) vaknade när vi var hos barnläkaren och somnade sedan om igen tills vi skulle åka hem. Då vaknade han när han sattes i bilstolen men somnade lika fort igen när bilen startades.

Vad fick han/hon för namn?
Vi är fortfarande inte helt säkra. Tanken var Jason, men nepp, namnet passar verkligen inte honom så vi får helt enkelt bolla med lite fler namn innan vi bestämmer oss. Jättesvårt det där och han ska ju faktiskt bära namnet i hela sitt liv (om inte han väljer att byta sedan då dvs).

Har inte blivit många timmars sömn inatt. Sovit från 5.00-9.00 och inte haft någon tid alls för vila under dagen. Det sticker i ögonen och dom går typ i kors.
Inatt klockan 1.30 fick vi åka in till akuten, lillkillen var "ovanligt" trött (känner ju honom inte så jätteväl än) och verkade ha problem med andningen (typ pep/tjöt i luftrören på honom) + att han var lite snorig så jag ringde först till BB som rekommenderade mig att ringa 1177 som i sin tur tyckte att vi skulle åka in till akuten.
Dom gjorde undersökningar på honom men allt visade sig vara i sin ordning så "vi hade ingenting att oroa oss för", jo men tjena, tro fan att man blir orolig! Sedan skulle dom även göra något infektionsprov på honom så dom stack stackarn i fingret, sedan kommer sköterskan in med världens meningslösaste ansiktsuttryck och säger "det var krångel med maskinen så vi får se om vi kan trycka ut lite mer blod", vilket inte gick, så istället stack dom honom i hälen, hjärtskärande skrik och återigen den förbannade maktlöshetskänslan, men han tröstades lätt, tack och lov för det.

9.00 imorse ringde BVC och undrade om vi hade tid att ta oss dit, och det var väl inga problem med det, så vi fick en tid vid 10.30. Vi kom dock en halvtimme försent eftersom det inte längre är vi som bestämmer tider utan lillen. Precis när vi satte ner honom i babyskyddet så gör han behov nummer två och blöjan läcker enormt, så det var bara att krångla av alla kläderna igen, tvätta av honom och få på ny blöja och kläder för att sedan komma iväg. BVC-sköterskan hade iallafall full förståelse och skrattade när vi berättade hur läget var.

Lillkillen hade gått upp bra i vikt och vuxit två centimeter på dessa 11 dagar iallafall, och sköterskan tyckte även att han var väldigt fin i huden. Har fått höra från många håll redan från dagen då han föddes att han inte sett ut som en nyfödd någon gång på grund av att han hela tiden varit så slät och fin och jag vågar faktiskt erkänna att jag håller med (konstigt va?).

Nej, nu ska jag invänta amningstime och sedan ska jag stenslockna så underbart gott så ni anar inte.

Hörs nog imorgon eller något sånt.

Idag har vi varit på återbesök på BB för olika kontroller. Allt visade sig vara bra. Han hade inte gått ner alls mycket i vikt vilket var positivt eftersom det bevisar att han får i sig maten som han ska. Vågar ju dock påstå att det inte skulle göra någonting om han skulle äta dubbelt så mycket vid amningstillfällena eftersom mina tuttisar läcker som... Satan!? Från i söndags så har dom läckt så mycket så jag går aldrig i torra kläder, och jag överdriver inte! Lite småjobbigt ibland eftersom jag blir så kall då, och mjölkstockning är ingenting jag vill riskera att få.
Tvätten har ökat något kopiöst. Nog hade jag räknat med det från och med bebis ankomst, men det går säkerligen åt mer tvätt åt mitt läckage än bebis spyor, kiss och bajs. Jag läcker alltså ner hela mig själv, bebis, och platsen där jag befinner mig, helt otroligt!

Sjukt ändå hur man ändrar beteende när man går in i föräldrarollen! Numera bryr jag mig inte om hur håret ser ut längre, oborstat och jävligt, skitsamma! Lite spyor här och där på kläderna, och sedär, jag hade visst lite bajs på linnet också, det får jag ta och byta om en timme eller fem. Föräldralivet är mysigt! :)

Glömde be om mina journaler idag när jag var på BB, men det borde väl gå att ringa och be om att få dom hemskickade på posten?
Vill så gärna ha dom eftersom jag vill kunna skriva min förlossningsberättelse! Alltid kul att kunna blicka tillbaka i senare, right?

Nu blev det ganska mycket text, men så blir det när man är sämst på uppdateringen, vilket jag är!

Precis som i mitt namn höhö. Vi är inte helt 100 på namn än men blir nog en liten Jason iallafall. :)

Som de flesta redan vet (eller?) så är det 1 Maj idag, eller, var kanske man ska säga? Klockan slår ju snart över till 2 Maj, skitsamma, 1 Maj innebär 8 dagar kvar till BF, och oavsett om jag nu skulle gå över tiden till max så vet jag med all säkerhet att bebis ändå kommer att finnas här innan maj månad är slut, känns overkligt, underbart och jag längtar som en tok trots att mitt tålamod för en gång skull är på min sida.

Har fullt upp hela dagarna så jag antar att det är det som gör att jag inte går och tänker på hur lite tid det faktiskt är kvar.

Nu ska jag iallafall krypa till kojs för imorgon är det ytterligare en ny dag med en hel del saker att göra. Vågar ju även påstå att jag lyckats dra på mig världens solbränna över bröst, rygg och armar, aooootsch!

Nej, sova var det ja!
Hörs la kanske imorgon om jag hinner vara hemma någonting, annars hörs vi när vi hörs helt enkelt.

Nattinatti.

Vad gör man när man vaknar halv 6 en söndagsmorgon och Henke inte kommer ur sängen innan asolut tidigast 10? Jag har jobbat lite, vilket faktiskt behövs, bryggt kaffe och ska nog snart in i duschen. Vi brukar ha någorlunda bra varmvtten tidiga morgnar så får väl hoppas att det finns nu. Jävla tjat om varmvatten, jotack, men för varje gång jag ställer mig i duschen och känner att vattnet blir kallare och kallare så blir jag bara mer och mer förbannad. Jag får god lust att göra dumma saker, mycket dumma saker, men jag behärskar mig. På onsdag har vi varit utan varmvatten i 4 veckor om jag minns helt rätt? Fan, jag har missat räkningen på det, men tror det är 4 veckor iallafall... Tror ni att dom jobbar för att åtgärna det? Nääärå, dom börjar istället gräva här runtom för att åtgärda andra problem som skedde i vintras när snön försvann och hela vårat garage fylldes med vatten och saboterade alla mina ägodelar jag har där nere förutom mitt fiskespö+drag, och det tackar jag gudarna för... Men NU!? Nu är det inte massa snö som kan orsaka översvämning men jo tjena, bättre att fixa det först och skita i att hyresgästerna inte har något varmvatten. Får sluta skriva om det här nu,.. Ju mer jag tänker på det, desto mer vill jag bara lyfta på luren och ta en liten diskussion med... Pappskallarna.

Nej, nu blir det ett försök till dusch, have a great day!

Något av det härligaste jag vet är när man väl börjar få tillbaka lite energi trots att man är förkyld. Idag gick jag upp redan vid 5 på morgonen och kände mig inte alls manad till någonting.
"Jag lägger mig och somnar om istället" var min tanke, men icke sa nicke, det var omöjligt att somna om. När Henke väl åkte till jobbet så hade jag piggnat till såpass mycket och kände att två alvedon skulle räcka för att jag skulle få tillräckligt med energi för att ta itu med lägenheten som jag inte orkat städa på hela veckan mer än det nödvändiga som disk och småplock.
Sagt och gjort, alvedonen fick göra sitt och sedan satte jag igång, och nu sitter jag här, med hela lägenheten noga storstädad och klockan har inte ens hunnit slå 12, hoppas nu bara att inte hunden är lerig ända upp till öronen idag vilket är ganska så väldigt möjligt att han är. Det lär jag ju om inte annat märka strax efter 1 när Henke och Hero kommer hem.

Nu ska jag ta mig en välbehövlig dusch, och för en gång skull så kvittar det om det är bra varmvatten eller inte, för vad jag behöver är en kall dusch! Varm som tusan efter att ha flugit runt i lägenheten med både dammsugare och mopp. :)

Jag tänker inte längre be om ursäkt för min sämsta uppdatering, det blir inte bättre utav att jag ursäktar mig ändå.
Igår var en, faktiskt, mysig dag. Tog bussen tidigt på morgonen och åkte in till borås och upp till E.K och barnen.
Favoriten (AliCia) har haft problem med sin lilla näsa en längre tid då hon väldigt lätt får näsblod, så vi skulle med henne till sjukhuset. AliCia var hur duktig som helst under hela doktorsbesöket och lille Simon gav inte ifrån sig ett pip trots att han satt i mitt knä och såg mamma (E.K) sitta någon helt annanstans hehe.
På tal om ingenting, jösses vad Simon har vuxit!! Fortsätter han i den takten så lär han ju vuxit ikapp mina 1,65 på ett år, haha!

AliCia var så söt inne hos doktorn. Han hittade inte saxen för att kunna klippa av bomullstussen AliCia skulle få ha i näsan för att bedövas, så han skulle gå och hämta en sax och då säger AliCia alldeles ängsligt "näääjje,.. Doktorn får inte klippa min näsa!!! :(" När vi sedan var och handlade så satte hon ett klistermärke från en banan på näsan och började berätta om sitt doktorbesök för en okänd gammal farbror. "Jag har varit hos doktorn idag och lagat näsan".

Hjärtat smälter många gånger för de små.
Nu ska jag sätta igång med städning i hemmet, sedan sätter jag mig nog ner och jobbar en stund eller två. Sålänge min rygg och svanskota godkänner det d.v.s.

Idag står det än sålänge bara städning på "to do-listan" som inte finns.
Behöver jag ens säga att jag haft extremt dålig sömn inatt igen? Somnade sent, vaknade till och från av värk i höfterna (har börjat få ont i höfterna av att ligga på sidan), vaknade sedan vid 4.10 imorse och var tvungen att gå upp, lyckades iallafall att somna om i någon timme sedan igen.

Underbart väder ute, trots att solen inte ligger på så är det faktiskt riktigt varmt ute, så därför får jag passa på att vädra ut ordentligt här i hemmet och göra ett storröj eftersom jag än sålänge har tillräckligt mycket energi.


Hörs senare.

Ibland är det svårt att kunna förstå sig på det där med döden. Jag har nog aldrig riktigt velat förstå den heller tror jag. Kanske kan bero på alla de dödsfall som tidigare funnits i mitt liv, vad vet jag.
Idag lämnade en viktig, snäll, omtänksam och underbar människa oss, må du vila i frid, du var älskad av så många. ♥

Henke och de andra var och tog ett sista farväl tidigare idag men jag kände inte för att åka med. Det handlar inte om att jag är känslolös och iskall utan snarare för att jag vill minnas denna glada, pigga och krya människa som hon en gång var och inte ha sista mötet med henne via en dödsbädd.

Återigen, vila i frid finaste du. ♥

Kiligt och grått väder idag. Henke snackade om att det kanske skulle snöa idag. Jag har förut sagt att våren gärna får komma nu men att det inte gör någonting med mer snö heller, men nu har jag helt andra inställningar. Efter dessa fina dagar vi haft så längtar jag enormt efter VÅR! Och ju mer vår det blir, desto närmare bebis, eller hur! :-)

Sover dåligt som satan på nätterna nu, vaknar varje gång jag ska vända mig, måste alltid "klättra" på Henke för att kunna ta mig upp ur sängen när jag vaknar akut pissenödig (Henke vaknar inte av det som tur är), vaknar även av att jag är asvarm trots att jag ligger utan täcke. Får då dåligt samvete för att magen känns så kall, och även om jag inte tror att liten stör sig på det så säger samvetet annat och jag måste tvinga mig att ha täcke över magen. Det är iallafall inte långt kvar nu, och jag vet att alla dessa krångel och besvär är värt det till tusen!

Hände en lite tråkig sak natten mellan lördag-söndag också, samtidigt så var det nog ganska komiskt också, återkommer med händelsen sedan.

Här är min nya hårfärg, skulle vara kul att höra andras åsikter om det.

Har gjort något tokigt, men man lever ju trotsallt bara en gång, right?

Som rubriken lyder, idag är det dags för återbesök på MVC och det ser jag minst sagt fram emot, dels för att det är spännande, mysigt att lyssna på hjärtljud, kul att höra hur alla värden är, kul att se hur mycket man vuxit sedan senast, och framförallt, det som alltid gör att jag ser fram emot mina besök enormt, det är för att jag har världens bästaste, underbaraste barnmorska som dessutom har humor! ♥

Eftersom hon fortfarande inte kontaktat mig innan så slipper jag förhoppningsvis dessa hemska niferexen också eftersom mitt järnvärde är (var) såpass bra vid första proverna. Får se till att hålla liknande kost genom hela graviditeten så kanske jag slipper järnbrist och hemska niferex!

Igår var en sån dag då jag var extremt lat. Hade gårdagens smink på mig och oborstat hår. Sedan kände jag för att gå ut en sväng och tänkte att jag lika gärna kunde gå förbi posten.

"Borde jag tvätta bort sminket som sitter i halva ansiktet och borsta iordning håret innan jag går ut tro? Njae,.. Jag möter aldrig någon bekant i byn såhär dags vanligtvis när jag går till posten ändå så det är nog lugnt..."

TRODDE JAG JA!
Jag traskade glatt iväg och träffar till min förvåning flera stycken som också skulle till posten exakt samma tidspunkt som jag, för första gången sedan vi fick våran postbox typ? Så där fick jag stå och se helt jättedum ut medan folk frågade ut mig om hur det gick med magen och annat,.. Pinsamt!