Jag ger bloggen en sista jävla chans nu!
Märker mer än väl att jag är borta alldeles för länge innan jag uppdaterar med ett millångt inlägg vilket inte alls känns bra! Tror dessutom inte att det är många alls som ger sig på att läsa igenom allting när det blir på det viset!
Hur som helst så tänkte jag att jag skulle ge det en sista chans nu, och fortsätter det i samma banor så lägger jag ner allt vad blogg heter (STORT utropstecken!!)!

 

Ska försöka pilla ihop en ny design, men måste bara fixa lite nyare bilder, har jag tur så ordnas det redan i denna veckan iallafall!

Nu ska jag ta mig i kragen och ringa viktiga samtal, sånt man får passa på med medan Beppe sussar finfint och man själv kan sitta avslappnad i luren.


So Long!

 

Jag har haft den turen att Jesper har stulit hela mitt imunförsvar! Eller jag tror det iallafall, för efter förlossningen så har jag haft 2 dubbelsidiga öroninflammationer (har aldrig tidigare i mitt liv haft öroninflammation), sedan dubbelsidig hörselgångsinflammation (det jag skrivit om ett antal gånger som jag haft i snart 5 år), Henke var dyngsjuk hela förra veckan och jag har blivit vrålförkyld sedan någon dag tillbaka också! Ont i halsen, täppt i näsan, feber och allt som hör till. Jesper då? Åhnej, varför ska han bli sjuk för? Han är frisk som en nötkärna! Det enda har varit att han är lite snorig, och med lite så menar jag att det inte är någonting som retar honom eller får honom att ha svårt att andas genom näsan.
Varför tycker jag att det är tur, jo, för att jag är evigt tacksam över att det är jag som blir lidande och inte lilla Beppe! Sedan ska jag väl inte säga för mycket heller, men under hans snart 5 månaders tid utanför min mage så har han inte varit det minsta sjuk och aldrig haft feber och ju längre tid det dröjer desto bättre!

 

För övrigt så är han numera sällan riktigt arg vilket också gör att jag helt plötsligt uppskattar dagarna och tiden jag får tillbringa med bäbis, min bäbis! ♥

 

Passar på att slänga in ett snabbt inlägg när jag ändå har lite tid över!
Så, vad har hänt senaste tiden tro?

1. Mitt andra "renoveringsobjekt" har blivit klart. Känns lite trist att ett rum som jag kunnat få klart på typ 2 dagar tog mig 2½ vecka eftersom så mycket annat kom imellan hela tiden samt att jag inte kunnat måla, spackla och slipa när jag är ensam med Beppe, men som sagt, nu är det klart iallafall! S k ö n t !

 

2. Vi har haft fullt hus ganska många helger. Besök uppskattas alltid! Det har varit allt från Henkes brors tjejs bror, till Henkes kusin, till stockholmare, till helsingborgare and you name it. 14-16 September hade vi bland annat Henkes kusin, helsingborgarna & stockholmaren på besök då vi hade kalas för mig & den ene helsingborgaren eftersom vi båda fyller år i september.

 

3. Förlovade mig 15 September (dock är gravyren i ringen 1 Oktober eftersom vi firar 5 år då).

4. Fått bra ordning på huset.

5. Har fått ganska så väldigt bra rutin på vardagen (äntligen)! Jesper har blivit en gladare bebis och därför är det lättare att läsa hans signaler. Det är inte ofta han skriker sig blå längre utan numera grinar han mest när han är missnöjd. Nu äter han var 4 timme, 8.00 (ersättning), 12.00 (gröt, ersättning), 16.00 (gröt, ersättning), 20.00 (ersättning), sedan sover han från ca 20.00-8.00.

6. Jesper har lärt sig knepet att vända sig från rygg till mage, han kommer dock sällan tillbaka på rygg igen eftersom han väljer att sträcka ut armarna rakt ut när han börjar bli trött i nacken. Han var på G att vända sig från rygg till mage ett bra tag, men helt spontant och då han gjorde det frivilligt och var glad och fortsatte med det var 9 September (2 dagar innan 4 månader)

 

 

7. Jesper håller på att få tänder tror jag. Tandköttet är rejält svullet på nederdelen, han gräver ordagrant i munnen och dregglar för kung och fosterland. Det ordagrant rinner längs ryggen när man har honom på axeln!

 

8. Jag fyllde 22 år i förrgår (25 September).

 

Finns nog en heeel del mer som jag missat ta med, men där var en del av senaste tiden iallafall, nu gick larmet från rummet bredvid så nu sliter jag mig!


So Long!

Ibland frågar jag mig själv vart mitt liv tog vägen!
Känns som att jag inte har någon tid över alls till mig själv men jag har väl mig själv att skylla! Hade varit skönt om jag kunde vara den typen av person som vågade släppa lite på alla krav, men inte då! Det vore ju lika med döden för mig typ!?

Mina dagar är ganska så enformiga trots att jag har fullt upp hela tiden! Vaknar, matar Beppe, morgonmyser med honom, han somnar om, jag går upp, bäddar, diskar, städar, plockar, grejar, Beppe vaknar, umgås med honom, han somnar om, jag fortsätter städning och sånt där, sedan kommer Henke hem från jobbet och han ska greja med elektriciteten i huset (huuua!!) vilket gör att jag fortfarande umgås med Beppe till läggningsdags som är vid 20.00 ungefär, och när han väl somnat så har jag spackling, slipning, målning och allt annat som står på listan, så ja mina kära vänner, vad är egentid och vart hittar man den? =)

Tro mig, det är inte det att jag klagar på att umgås med Beppe för det gör jag meeeer än gärna, men när man ska sköta om allt annat i hushållet helt ensam också och håller igång från ca 8.00-23.00 och somnar vid runt 1.00 så är man ganska trött och aldrig direkt utvilad.

I fredags skulle vi åka och kolla ny köksfläkt & tvättmaskin eftersom tvättmaskinen som finns i huset inte är min bästa vän! Den sköljer inte rent tvätten ordentligt så det är alltid vita tvättmedelsfläckar på kläderna och det är nog inte så hälsosamt för Beppe som väljer att stoppa allt i mun? Och sedan ser det inte så roligt ut med vita fläckar på kläderna och framförallt inte när det finns folk med livlig fantasi som tror att det är något heeelt annat! :O
Hur som helst så åkte vi för att kolla, men det slutade med att vi åkte hem med en ny spis, tvättmaskin och torktumlare (underbaaart!!) Spisen var faktiskt ändå i behov av att bytas ut också! Nog för att den fungerade, men man fick välja mellan att antingen koka över eller att inte koka alls på den, och hemmagjorda köttbullar gick definitivt inte att göra på den eftersom man fick köra på max hela tiden för att ens få en stekyta, och när väl stekytan behagade att dyka upp, ja då brände dom istället fast och gick sönder haha, vilka problem man har! Spisen är iallafall på plats nu så nu väntar jag bara på att tvätt och torktumlare ska komma på plats också, just därför håller Henke på med elektriciteten i huset, har hänt ganska många roliga saker efter att man börjat fixa och dona, berättar om det sedan, för nu ska jag återgå till spacklingen!


So long!

Det vore nog inget liv alls!

Skämdes en del igår när min telefon helt plötsligt började vibrera konstant med svart display och jag ingenting kunde göra! Nackdel med iPhone = det går inte kortsluta genom att plocka ur något batteri. Jag försökte med allt möjligt, men när det inte ens gick att få telefonen att anslutas till datorn så insåg jag att mitt liv var slut och att jag var tvungen att beställa en ny, tiiiiills jag kom på den geniala idén att kolla upp garantitid som ibland är på 1 år, ibland på 2, jag hade bara ett års som gick ut för någon vecka sedan, FUCK! Men så ringde jag till kära tre som talade om för mig att jag enkelt kunde göra en mjukomstart, och hur i helvete gör man en sån!? Tyckte jag som "bara" haft telefonen i över ett år, haha, men nu fungerar den finfint iallafall! Tur att jag inte i ren desperation beställde hem en ny, men jag trodde på fullaste allvar att det var slutet för både telefonen och mig,.. Pinsamt!

Konstigt dock att trots att telefonen var stendöd så gick det fram signaler till den, men inte fan "rang" (ringde) telefonen.

 

Hur som helst så väntar jag fortfarande som ett förväntansfullt litet barn efter en hel natts sömn utan avbrott, men änsålänge verkar det ligga långt bort. Det är inte Jesper som rubbar min sömn utan den dära värken from hell som fortfarande inte gett med sig, så varje natt vaknar jag runt 2.00 och får knarka tabletter för att sedan yra runt i huset i två timmar innan värken släpper och jag kan sova igen. Hör dessutom inte ett skit, "Hej, jag är 22år gammal och har hörsel som en 90åring, yey!" Jag har iallafall fått utskrivet smärtstillande nu, men jag tar dom gärna inte för många gånger eftersom man ser ut som en människa som aldrig gjort annat än att gå på droger. Fick många gånger i helgen höra "vad har du gjort!?" eller "har du tagit något!?"

 

Var på bröllop i lördags, och nackdelen med att jag bara rasar i vikt är att jag knappt har några passande kläder längre, så det var knappt att jag ens kunde gå till kyrkan! Väl framme i kyrkan så hörde jag inte ett ord av vad prällen sa, men jag hade tur som satt ganska långt bak så jag uppfattade iallafall när man skulle sitta eller stå, det räckte ju med att titta vad alla andra gjorde haha! Bröllopet var iallafall riktigt fint och jag hoppas på bilder därifrån inom kort, men vi får väl se!

Välkommen till min arm! ♥

 

 

 

Har väntat på ny tatuering i över ett år!
Har varit så satans sugen en längre tid och tänkte "nu ska jag boka tid", så blev jag tjock istället så då vågade jag inte tatuera mig, dels för att det finns vissa teorier om att fostret påverkas av det, men även för att hormonerna kan göra ifrånstötande av färger med mera så det blir missfärgningar och skit. Men äntligen, ÄNTLIGEN så sitter den där!

 

Jag har tidigare ett antal gånger skrivit om mina problem med mina jävla öron som ulricehamns vårdcentral gång på gång felbedömde. "det är bara vanlig infektssiiiåån" lät det ungefär. Efter många om och men så blev skolsköterskan vansinnig eftersom hon såg att fallet var värre än så, så jag blev skickad till SÄS där dom med en gång konstaterade att det inte alls var en vanlig simpel infektion som skulle försvinna av användande av terracortril utan snarare en kraftig hörselgångsinflammation som gått väääldigt långt. Behandlingar av både locacorten vioform och efterbehandlingar med locoid som för övrigt visade sig vara farligt i sig för mig att använda.

Nu sitter jag här, 4 jävla år senare med smärtan from hell och har inte fått sova på tre nätter (nätterna är värst).
Känslan av att båda öron värker så in i helvete, kindben och käke känns totalt sönderslagna & krossade, minsta rörelse med munnen ger isande & huggande känsla, vända huvudet åt ett annat håll!? Åhnej, det värker fan i hela halsen och nacken med!
Återkommande besvär som blivit värre och värre. Öroninflammation? Jag vet inte, men så här jävla ont har jag aldrig tidigare haft! Var inne 11 Juni för smärtor i vänster öra, och min syster som varit öronbarn och haft miljoner öroninflammationer tycker minst sagt att det låter som detsamma för mig, trots det så kikar läkaren bara snabbt och skriver ut ytterligare en omgång med locacorten, tar han odlingar? Nej!
I måndags började vänster öra värka så in i helvete igen (igår gick det över även i högerörat), och jag börjar med den jävla locacortenen för att det inte ska bli värre,.. What´s happend? Det blev 10 gånger värre och jag lider med Henke som får stå ut med mitt bölande på nätterna! Tro mig, jag har aldrig varit känslig för smärta, men jag skulle, rakt från hjärtat och alldeles helt ärligt hellre genomgå 4 förlossningar på rad än att ha det såhär! Hur som helst så åkte jag in till läkaren igår igen, och bråk blev det, minst sagt! Och jag tänkte "höjer han rösten mot mig en jävla gång till så får jag totalt frispel, vänder uppochner på denna jävla salen och sparkar ut dörren och går härifrån", jag lyckades behärska mig, tack och lov!
Orkar inte skriva om hela händelseförloppet, men i vanlig ordning så väljer han att skriva ut locacorten till mig och skicka remiss till KSS, men... Denna jävla smärtan? Ska jag behöva stå ut med den tills dess att jag får komma till KSS!? Jag bad honom att iallafall skriva ut något smärtstillande eftersom jag i dagsläget ordagrant missbrukar och överdoserar Ipren i kombination med alvedon. Jag har en gång tidigare haft såhär ont och då skrev läkarna ut citodon till mig, och detta är för ca 3 år sedan, men han började argumentera om att det är bättre att jag överdoserar och missbrukar Ipren och alvedon än att skriva ut citodon för att man kaaaaan bli beroende, men what the freaking fuck!? Jag bad la för fan inte om en årsförbrukning!? Förra gången jag åt citodon så var det i rejäla doser, kommer inte exakt ihåg hur mycket men det var runt 2 tabletter var tredje-fjärde timme.

Från mitt FB inlägg igår:
Kommer aldrig i hela mitt fucking jävla liv sätta min fot på en vårdcentral igen! Vore ju bra om de valde att ta in personal som både förstod svenska språket och också kunde tala det, eller!? Jo men tjena, ska en läkare rekommendera att man ska missbruka läkemedel? Alltså äta betydligt mycket mer än vad bruksanvisningen säger istället för att skriva ut något vettigt så man kan få sova åtminstone på nätterna bara för att det KAN vara beroendeframkallande? "Bättre att du får leverskador eller till och med dör av överdoser istället för att du kanske, kanske, kaaanske blir beroende". Jesus jävla krist, detta jävla land!

 

Jag måste erkänna att jag inte har något som helst förtroende för dessa utländska läkare längre. Dels för deras felbedömningar från starten som orsakade dessa extrema problem, samt för att jag bytte vårdcentral i tron om att få bättre hjälp men fortfarande inte märker några framsteg alls. Jag är minst sagt jävligt besviken! Vad har hänt med vården i Sverige!? Gör dom såhär för att få sina "stamgäster"? Är det såhär dom beter sig för att tjäna ihop sin lön? Jag menar, vården är inte längre gratis för mig, och att slänga ut 100 spänn för varje besök för att få ickehjälpande läkemedel utskrivet och ändå måste återkomma nästa vecka? (Skulle egentligen behövt gå dit en gång i veckan för mina jävla öron, men till vilken nytta när jag inte får den hjälp jag behöver?)

 

Jag har nu varit i kontakt med 1177 som tyckte att hela händelseförloppet verkade helt sinnessjukt, samt så kunde hon inte förstå varför dom inte kunde skriva ut citodon med tanke på mitt tillstånd. Idag rinde vårdcentralen tillbaka och tyckte att jag skulle komma in till samma läkare igen, NO WAY! Sedan tyckte hon att jag istället kunde prata med honom, men som jag sa "med tanke på hans raseriutbrott igår så är jag inte så pigg på att prata med honom", till sist föreslog hon att hon kunde prata med honom om mitt tillstånd och se om det fanns något bättre smärtlindrande att skriva ut iallafall oavsett om det inte är citodon, en timme senare ringde hon igen och berättade att han ändå skrivit ut citodon till mig så jag hoppas på att få sova inatt iallafall!

 

För övrigt så känner jag mig som världens sämsta, mest misslyckade och tråkigaste morsa ever! Mitt samvete är totalt kört i botten då jag har extremt svårt att prata, skratta, le, eller underhålla lillen, visst att det räcker med så lite för att göra honom glad, men det är lite svårt att ta hand om, och underhålla ett barn när jag till och med har svårt för att ta hand om mig själv...

Vet egentligen inte vad jag ska skriva. Har en hel del men alldeles för mycket för dessa människor som bara vill lägga näsan i blöt.
Hur som helst, dagarna rusar iväg med en jävla fart, hur det nu kan vara möjligt!?
Jepser har återigen kommit in i någon skrikperiod och jag får inte bukt på rutiner alls över huvud taget! Förut hade jag någorlunda koll på hans vaken/sovstunder men nu? Heeelt fucked up! Innan hade han sin vakenstund i ca 2 timmar (ränkar i överkant där) sedan sov han till nästa måltid. Nu - han sover knappt ett dugg, när han väl har somnat så sover han i ca 20-30 minuter, sedan vaknar han och skriker igen... Det där - nu skriker jag ut all luft i hela jävla världen - skriket, och alldeles blå blir han. Att han har varit gnällig och grinig de senaste veckorna är ingen fara, men hysterin? Och varför? Vad är det egentligen som är fel!? Skulle det vara magknip eller annan värk så bör han ju inte vara tyst när han får hänga på min axel medan jag går runt i cirklar? Och får jag sitta ner dessa stunder? Inte en chans! Trots att man sitter och "gungar" honom där han hänger så skriker han, men så fort jag står upp och gör på samma vis så är det inga problem, jag får inte ihop det!?
Ni som har småbarn som läser min blogg: Är det normalt att en bebis på 3 månader inte sover mer än ca 1 timme om dagen (sammanlagt) om man räknar från 8.00-20.30? Det kanske det är? I don´t know.

 

Tur iallafall att han lyckas få hjärtat att smälta vissa stunder! ♥

Förövrigt så blev jag bjuden på svensexa i lördags. "HUH!? Svensexa? Du som är tjej?" men jo, det är lika sant som det var skrivet haha! Och det var där som Henke lyckades bryta sin tå! Henkes bror Rickard+tjej gifter sig i Augusti så dom skulle ha svensexa för Rickard och senare på kvällen (då jag var närvarande) så skojade Henke och Rickard till det, men det gick väl lite över styr så Henke blev injagad i ett brännässelsnår som var på ca 150cm högt och lyckades i samma veva hoppa rakt ner i ett sorkhål? Säger Henke iallafall, och eftersom den där tån redan har varit bruten en gång tidigare för några år sedan så var väl den extra känslig, så nu har han beklagat sig och tyckt väldigt synd om sig själv hela veckan och tagit alla tillfällen han kunnat till att använda barnvagnen som någon slags rullator. Ni vet ju hur karlar är, så fort dom är lite snuviga så tror dom att dom är döende och förväntar sig att få ligga i soffan eller sängen i minst en vecka utan att lyfta ett finger! :D (Drar inte alla över samma kant, så ni som har superkarlar, ta inte åt er).

Bilden är tagen några timmar efter händelsen. Och jag med min sjuka humor kunde inte sluta skratta åt honom när han låg med den där tån högt i luften med väldens allvarligaste "tyck synd om mig" uttryck! (Och ja, Henke har världens träsktår!)

 

För övrigt så höll Jesper på att ge min hjärtinfarkt x1000 idag! Inte första gången det händer och antagligen inte sista! Efter att han grinat och skrikit näst intill hela dagen igår så lyckades jag få honom att somna. Jag gav honom mat vid 16.00, han somnade vid runt 18.00 så jag förväntade mig att han skulle vakna runt 20.00 igen för att äta. Ingen Jesper vaknar och jag tittar till honom då och då under kvällens gång men han sov vidare. Vid 01.00 gav jag upp och tänkte "han vaknar när han är hungrig helt enkelt"! 7.30 imorse vaknade istället jag, kallsvettig och i princip panikslagen och vet inte hur jag ska våga titta till honom, men till sist smög jag in till honom och förväntade mig det värsta, väl framme vid hans säng så möts jag av världens flin, och ännu större flin fick jag när jag frågade honom om han tyckte om att ge mig hjärtinfarkter, unge! Han kan det där med att vandalisera mitt psyke! :)

Märker att jag borde uppdatera oftare för att jag inte ska skriva en bibel varje gång, så jag får väl helt enkelt försöka skärpa till det där! :) Nu ska jag iallafall dra mig, men återkommer väl kanske imorgon om tiden räcker till!

 

Han har en härlig sovstil iallafall! Och är minst lika rörlig i sömnen som jag var när jag var liten. När man går in till honom efter natten så ligger han ungefär i mitten av sängen och på tvären med fötterna uppe på spjälskyddet. Och sådär har han gjort sedan födsel typ haha! :)
När jag var mindre och vi hade campingplats i varberg så fick inte jag sova med de andra i den stora sängen utan jag fick ligga ensam på en madrass på golvet för att jag rörde mig alldeles för mycket så de andra inte fick sova.

 

 

♥

I know, och jag kan inte riktigt hjälpa det faktiskt!
Folk tjatar på mig om att jag ska blogga och så tänker jag "nu sover lillen så då kan jag passa på", men min lille pojk verkar lägga saker och ting i system för varje gång jag ska passa på med någonting under tiden han sover så vaknar han, och det kan vara allt från att bara göra ett snabbt inlägg. springa ner till tvätten, bädda sängen eller värst av allt, när jag har massa viktiga samtal att ta itu med. Då tycker man att "när han äter så är han iallafall tyst så då kan jag passa på att ringa de viktiga samtalen iallafall", men icke då! pratar jag i telefon, eller pratar med någon överhuvudtaget så börjar han kinka och grina? Han är väldigt noga med att han ska ha matro har jag märkt, för jag får inte ens hålla i telefonen knappt haha. Nu under hans vakna tider så väljer jag hellre att spendera den tiden med honom istället för att sitta vid datorn så ja, då blir bloggen och allt annat lidande! :)

Sedan tror jag att jag lyckades förlösa mitt minne i samband med förlossningen, för såhär vimsig och snurrig som jag är nu har jag nog aldrig tidigare vart! Andra gången gillt nu när jag åker in till BVC och inser att jag är där en till två dagar för tidigt, tur nog så hade Jesper inte ont av en extratripp iallafall så jag och Jespers farmor och farbror passade på att kika lite affärer och handla, så helt i onödan åkte vi iallafall inte! :)

Har införskaffat mig en ny vagn nu också! Den vi hade tidigare var absolut inget fel på, men den var lite väl stor kunde jag tycka (den tog upp hela bak + bakruta i bilen, otymplig att bära, otymplig att rulla upp och ner för trappor. Men så fick jag se att bror & Lilja skulle sälja sin vagn som inte ens är ett år gammal så då slog jag till med en gång och jag ångrar mig inte för fem öre! Vagnen är av den typen att det både är liggdel, sittdel och man kan även klicka fast babyskyddet så man slipper bära ut och in bebis om han somnat på vägen, hur praktiskt som helst!

Here it is! (Bild lånad från google)
Och för er som är intresserade så kan ni kika in denna sidan, där kan man även se video på alla fördelar med den. Klicka HÄR!

Annars är väl allt typ som vanligt. Jesper växer för varje dag, blev tre månader i lördags (vart fan har den tiden tagit vägen!?), är mer och mer vaken och blir allt mer intresserad av saker och ting, imorgon ska vi till BVC för tre månaderssprutor, (USCH!) och inte igår som jag trodde att det var haha. Henke har börjat jobba igen, med bruten tå dessutom - berättar om det sedan. Jag mår finfint för det mesta. Är väl fortfarande jävligt stressad typ dygnet runt eftersom jag har så satans svårt att släppa saker och ting. Jag har alltid varit målmedveten, men när man har en liten så kan jag inte riktigt styra över mina rutiner längre. Kan inte ta disken och städningen precis när som helst, kan inte fortsätta med spackling, slipning och målning när som helst och den där spontaniteten man en gång hade är totalt bortblåst MEN, trots allt det där så kan jag ändå njuta av min livssituation! Som alla intalade mig "allting kommer att bli bättre" och det var lika sant som det var sagt!

Får väl försöka slänga in ett till inlägg senare eller något för nu vaknade min lille kinkis! :)

♥

Borg? Eller var det fritidsgård?

 

Ibland kan man faktiskt fundera! Okej, rakt från hjärtat så har jag ingenting emot besök, men att fulla människor ringer hit mitt i nätterna och säger sig vara precis utanför vårat hus går lite över gränsen för min del. Hade det varit som förut så hade jag inte brytt mig så mycket, men nu har vi ett barn som man tycker att folk borde ta hänsyn till, men har en del folk i våran omgivning verkligen förstått allvaret i det? Jag har svårt att tro det!

Samma gäller även dessa människor som fortfarande verkar tro att vi alla lever kvar i våra 17 gamla år. Alla förändras vi med tiden och somliga väljer att växa upp tidigare.

 

Ibland kan jag känna en viss frustration över dessa människor som tycker att vi borde anpassa oss efter dom och deras behov och inte över vårat egna liv vi valt att skapa. "So what om vi har barn nu, det förändrar väl ingenting!?" Det tro fan att det gör! Och vissa av dessa människor känner jag bara för att bomma ur mitt liv totalt! "Känner för", tro mig, jag har ett hundratals gånger försökt att bli av med dom, men likförbannat så står dom ändå där någon dag senare och ordagrant tränger sig på. Jag tror jag är på tok för snäll som gång på gång tillåter att dessa människor trampar i mina revir utan att egentligen ha någonting vettigt alls mer än skitsnack att komma med!

 

Förövrigt så mår vi alla kanoners, och jag får väl återigen göra ett "senaste tiden" inlägg imorgon, för jag har mycket att skriva om och även alot of picures att visa!

 

Sedan känns det underbart skönt att man har sån frihet vad det gäller hus! Jag valde att ta itu med våran extremt gräsliga, kräkfärdiga, migränframkallande toalett häromdagen!

 

ADJÖ PSYKADELISKA TOALETTEN, JAG KOMMER INTE ATT SAKNA DIG!

Ska upp lite mer på väggarna där sedan för att det inte ska bli så kalt!
Kanske skulle man ta och måla dit gula, rosa, orange, röda blommor med gröna blad i alla dess olika färgvariationer!? Och vem väljer ens att sätta detta även i taket!?
Kan ju säga att tapeterna rörde sig när man tittade på dom, nästan som 3D effekt! Ni som sett den irl vet vad jag snackar om haha!

(Som skulle kommit upp för några dagar sedan hehe)

 

I fredags hade vi bott i huset i exakt två veckor. Vi flyttade in "helt" fredagen 29 Juni, det enda som lämnades kvar i lägenheten var väl våra akvarier, Jespers gunga (bra att ha där under flyttstädning) och lite småbös. Den helgen spenderades mest med att försöka komma iordning så gott som. Få möbler ihopskruvade och på plats, städa, fixa in alla kläder i garderoberna (jag klagar på att jag har för lite kläder, och jag klagade för att jag bara hade en garderob + en låda att ha mina kläder i i lägenheten, nu klagar jag för att jag fortfarande inte får plats med mina kläder trots 2 garderober, en med hängstång och skoställ och en med massa lådor). Hela helgen var väldigt fartfylld och stressad och jag bara fasade för att Henke återigen skulle till jobbet på måndag så jag återigen skulle sitta ensam utan att kunna göra ett skit.
Det var först på måndagen som jag fick känna på vilken frihet jag helt plötsligt har! Helt plötsligt kan jag sitta utomhus precis när jag vill (nästan) för jag hör om Jesper vaknar där inne. Jag kan låta Jesper sova vidare i vagnen de gånger man varit ute, utan att krångla in vagnen + att Jesper sover så betydligt mycket bättre utomhus (det gör väl iofs de flesta barn?) Jag kan gå till tvättstugan precis när jag vill, jag behöver inte tänka på massa tidpassningar och lediga tider (fanns knappt aldrig lediga tider där eftersom vi hade ett ungt par med en liten ovanför oss, en medelålders med två småbarn högst upp och sist men inte minst, två föräldrar med 3(!!) barn mitt emot oss i åldrarna 8 månader - 10 år eller något? Och folk med barn vet ju hur mycket tvätt som går åt på bara en dag och maskinerna där är vanliga "enfamiljsmaskiner" vilket gjorde att tvätten tog runt en timme och torktumlingen 2, så alla skrev oftast upp två dagar i rad). Jag  kan helt plötsligt slänga ut soporna när jag vill (WOW lixom?) nej men ärligt, sånt kan också vara väldigt frustrerande om man håller på med storstädning och har sopor ståendes när man faktiskt vill bli klar, eller sån är jag iallafall haha.
I ett hus behöver man iallafall aldrig känna sig rastlös för det finns alltid någonting att göra, och är det inte hushållssysslor så kan det vara pyssla & dona eller så är det vaken bebis eller rensning och grejning i trädgård.
Huset vi bor i är på 127 kvadrat i boytan + lika stor källare med gillestuga, matkällare, förrådsrum, ett "garage" (ska bli hobbyrum/bar i framtiden) bastu, dusch, tvättstuga, torkrum m.m, för att inte tala om våran trädgård som är gigantisk! Röjde i den hela dagen igår men är inte klar på långa vägar haha!
Tanken var att Jesper skulle få sova inne i vårat rum fortfarande, men sedan tyckte vi att han lika gärna kunde vänja sig vid sitt rum med en gång (våra rum ligger precis dörr i dörr mitt emot varandra så vi hör honom klart och tydligt ändå) och tro mig eller ej, men han har nog aldrig tidigare sovit så bra som han gör i sitt rum!

 

Fredagen den 6 Juli fick vi besök av farsan, brorsan & E.K samt Lille Simon & AliCia och det uppskattades enormt! Jag trodde aldrig att dom skulle komma, men det gjorde dom! :) Blev grillning trots extremt oväder, men har man uteplats och markis så är det inga som helst problem haha. AliCia gick runt och plockade blommor som vi har väääldigt gott om! (Har inga bilder från den dagen, E.K, skicka dom till mig! :) ) Dom åkte hem senare på kvällen och dagen efter åkte jag & Henke in till borås för att möta upp farsan och sedan bege oss ner till min syster och hennes sambo i varberg där dom har campingplats. Var väl trevligt men kunde varit bättre. Vi skulle egentligen stannat från lördag till måndag men vi bestämde oss för att åka hem redan på söndagen och mitt på stora vägen påväg hem så börjar farsans bil krångla. Den började helt plötsligt att motorbromsa och jag trodde att farsan bara drev med tanke på hans extrema oflyt han haft med tidigare bilar, men icke då! Som tur var lyckades vi rulla till en ficka innan bilen totalt stendog! Så där stog vi, mitt ute i ingenstans och en halvarg bebis i bilen. Farsan lyckades hitta någon garantigrej för bilen som innebar gratis bärgning och såntdär, så han ringde dit och bärgningsbil skickades ut. Den han pratade med talade även om att farsan hade rätt till en lånebil under tiden som hans var på lagning, farsan svarade liknande "det viktigaste är att vi kommer hem för vi har en liten bebis i bilen också!". När väl bärgningsbilen dycker upp så frågar dom lite förvånat "hur ska ni ta er härifrån nu? Har ni någon som ska hämta eller?" - Öööh,.. Ja,.. Det var ju just det... Vi har inte en aning om hur vi ska komma härifrån!
"Inte mycket att göra åt, ni får väl sitta kvar i bilen uppe på flaket då!"
Så ja, mina kära damer och herrar, nu kan jag kryssa av "sitta i bilen på ett bärgningsflak" på min "att göra innan jag dör" - lista.

På flaket    -    Vi packas av    -   Hejdå bilen!

 

Enda farsan kunde säga var "äntligen har jag fått det bevisat att även helt nya bilar krånglar". Bilen hade precis varit inne för en 1000mils service utan anmärkning och så hej och hå när vi är iväg så pajjar den ändå haha!

Nu i lördags 14 Juli så var vi på bröllop då min andre bror och hans tjej fick för sig att gifta sig. Blev ett borgerligt bröllop och det var riktigt kul att träffa alla där! Bjuder på en del bilder men inte allt för många eftersom inte alla kanske är pigga på att synas här offentligt.

 

Fina bror&Lilja + Liam (Jespers kusin) & Lilja!

Fler bilder lägger jag upp när jag hunnit checka med folk om vilka bilder som är okej.

 

Söndagen tillbringades mestadels i trädgården, fick ordning på & runtomkring dammen + att vi började med den enorma växtkullen som ligger lite vid sidan av, synd bara att vädret är som det är. Vi är inne i mitten av Juli nu och fortfarande knappt bra väder alls? Jävla skit! Hur som helst så får man väl passa på så gott som när det iallafall är uppehåll (har dock inte ont av att vara ute i regn, men typ storm? Nejtack!)

Här är iallafall en del av resultatet på dammen + lite till!

På första bilden så ser man iallafall en del av våran enorma trädgård! Trädgården går alltså ända ut till vägen som man ser lite smått. Runt dammen rensades landet och alla de små växterna är smultronväxter som ger enorma smultron haha! Säg något land som inte har smultron i denna trädgård! Ska fota mer av det sedan! Vi har även vindruvor, päronträd, äppleträd, och om jag minns rätt, ett plommonträd. Får väl även tillägga att det är liv i dammen! Vi har la runt 35 fiskar där i nu + en väldans massa grodor som vi upptäckte igår.

 

Nu ska jag krypa neråt, för imorgon är en ny dag (no shit?) men nu vet ni iallafall lite om senaste tiden (iallafall ni som orkade läsa min bibel). Avslutar inlägget med en bild på mig och en hungrig Jesper som E.K tog på bröllopet! :) Och eftersom jag inte orkar krångla med att länka hennes namn överallt så gör jag det HÄÄÄR!

 

 

Nattinatti! ♥

 

 

Se på faan, telia höll vad dom lovade, så nu är nätet äntligen igång!

Ska snart röra oss in mot stan och handla lite, annars vette tusan vad som händer idag.

Jesper väckte mig runt 7.30 idag så efter att jag gett honom mat så passade jag på att storstäda. Vårt kök har ju i princip varit ruin sedan... Strax efter förlossningen? Tanken var att det skulle fixas innan vi flyttade in, men icke då! Vi har fortfarande inte fått in nytt kök men vi lyckades få en väldans bra ordning där inne igår iallafall så nu står det inte flyttlådor över hela golvet och vi har satt dit köksluckor. Folk som varit här har ju iallafall fått se hur det såg ut förut och det var ingen höjdare faktiskt, men nu är det betydligt mycket bättre iallafall.

Ska försöka uppdatera bättre sedan om "tiden efter flytt", vad som hänt det senaste och annat.

Skrev ju för ett tag sedan om att jag ville ha tillbaka mitt ljusa hår, det går åt rätt håll iallafall!

 

Jag jobbar på det!

Nog hade jag räknat med att Maj månad skulle bli påfrestande, men jag hade definitivt inte räknat med att det skulle bli extremt! Det är skönt att den månaden är över, och det är skönt att vi snart klarat av juni månad, sedan kommer Juli (no shit!?) och då har Henke Penke semester vilket kommer att underlätta en del.

 

I ärlighetens namn så har jag nog mycket mig själv att "skylla" på att jag mått som jag gjort, varför?

För att jag var fullt medveten om att förlossningen skulle komma, jag var väl medveten om att mitt liv skulle ta en totalvändning MEN, jag var inte medveten om att vi skulle bli husägare i slutet av April och stå med renoveringsobjekt. Okej, det hade nog inte varit så jobbigt om det inte varit för att lille Beppe har kolik. Så nu sitter vi här, med ett hus & trädgård att ta itu med (trädgården är enorm och en jävla massa land som är i behov av rensning igen) packning som måste göras, flytt, renovering, kolik, sömnlöshet and you name it.

 

Jag har tidigare valt att inte skriva om husköpet, och det av olika skäl!

Värst av allt är ändå att jag fått höra att det finns idioter som sitter med skadeglädje över mitt mående, såna som egentligen borde stå mig nära.

"Gött att hon mår som hon gör och får veta att det inte är så lätt med barn"

Varje dag är en ny dag, och varje dag blir bättre och bättre! Jag tycker inte att det är jobbigt med Jesper på det viset, absolut inte! Det jobbiga är att det är en sån jävla stress och press på allt som måste fixas med huset och packning/flytt och att ha en bebis som skriker sig blå mitt i allt det gör inte stressen mildare, men som sagt, det blir bättre, och har redan blivit en stor förändring!

 

Hade dessa personer med denna skadeglädje ens vetat om hälften av min nuvarande livssituation så hade det nog inte snackats så mycket, för jag vet att vissa av dom inte ens hade klarat av en bråkdel av min vardag!

 

Bjuder på en busebild på Beppe från häromdagen
"Nu ler han jättestort, skyyynda med kameran!"

Jag rusar dit och precis i samma sekund som jag klickar kortet så räcker han ut tungan!

 

 

♥

 

Smått missnöjd för att jag tog upp honom från badet som han förövrigt inte längre skriker sig hysterisk i.
Bada är kul nu! :)

♥

En 11 dagars megaarg bebis påväg till BVC :)
Jag må ändå säga att han är riktigt söt när han är så arg haha! :D

(Inte lika söt dock när han bara skriker konstant, men det händer inte lika ofta längre så nu står jag iallafall ut!)