Dessa gånger våran granne är igång så är det så jävla mkt man har lust att säga till henne, men man får inte chansen eftersom hennes käft går som en kulspruta. I tisdags när hon kom på baksidan och gapade stoll så hade hon tur att hon stod såpass långt bort, för hade hon stått närmare så hade jag fan dragit sopkvasten i huvudet på henne! "Det är ju faktiskt Henke som står på lägenheten så det vore ju jävligt synd om du förstörde för honom genom att inte städa trapphuset". Hör hon själv vad hon snackar om eller? Är det nu, som hon säger, Henke som står för lägenheten så är det ju isf hans ansvar att ta trapphuset, men vad fan vet hon om vem av oss som står på lägenheten? Om det bara är han eller vi båda två? Hon har ingen anledning överhuvudtaget att yttra sig om saker och ting. Sjukaste är att hon tror att Henke tycker bra om henne, när han i själva verket hatar henne minst lika mkt som jag gör, och som alla andra som känner henne gör, jävla psykfall! Man vet ju iaf vart hon fått sitt betéende ifrån, och det är hennes morsa, som inte behandlade hennes farsa så väl, men det är ju ingenting man borde ta efter, att föräldrar behandlar nära illa, för det är ju ingen fördel med det?
Jag kan inte ens längre sitta och fika med kompisar utan att hon ordagrant går in i lägenheten för att klaga och gnälla på mina kompisar, whats the problem!?