Angående det jag häromdagen skrev om att man aldrig blir riktigt nöjd, nu kommer det mer!

Ta en kall, regnig, blåsig sommardag. Då sitter man mer än gärna inne och surar över det kassa vädret och man tycker att "det är för fan sommar! Liiite bättre väder kanske?". Dagen efter är det 30 grader i skuggan, solen steker på och det är riktigt varmt ute, då gnäller man och klagar på att det är alldeles för varmt och att man inte kan vara utomhus.

Sedan kommer hösten. Den är först ganska mysig, men redan när det börjar närma sig slutet av oktober så börjar man längta efter vinter och snö. Man tröttnar nästan med en gång på att det regnar och blåser. Man blir deppig av att hela världen täcks av grått, iaf i det man ser.

En kall, icke-snöig vinter, då vill man åtminstone ha snön, och man tycker att det är alldeles för kallt ute, man vill inte vara ute. När snön väl kommer så tycker man att "nu räcker det". Några dagar senare börjar man tröttna på snön och vill bara ha vår. När snön sedan smälter så klagar man för att slask är jobbigt, det är blött, det fryser till is och så vidare.

Januari går... Februari går... I Mars är man så fruktansvärt ivrig på att våren verkligen är påväg. Och varje solig dag fylls med glädjerus, tills man otåligt väntar på att sommaren ska komma. Och återigen sitter man och grinar för den där dagen då det är dåligt väder, respektive den där dagen då det är molnfritt och varmt.


Någon som känner igen sig?