God natt typ!

Har suttit i telefonen i 3½ timme nu och snackat med farsan om allt mellan himmel och jord, givande samtal, minst sagt.

Förövrigt så har jag funderat VÄLDIGT mycket idag. Skrev ju i förra inlägget att jag längtade till hösten, kylan, mörkret och dylikt. Frågan är om jag verkligen gör det? eller självklart gör jag det, men när tiden väl är inne så kommer mina tankar antagligen vara i liknelse med "var sommaren tvungen att ta slut så fort?" "Kan det inte bara sluta regna och bli vinter ist?"

Vi svenskar blir nog aldrig riktigt nöjda. Inte sådär 100% nöjda iaf. Spelar ingen roll hur mycket man än säger att man är nöjd, för antingen kunde det vara snäppet bättre, eller också snäppet värre.

Där kommer även funderingar om mina betyg in... När jag gick ur 9:an med världssämst betyg så sket jag i princip i det... Betygen var för mig bara ett papper och ingenting mer, medan mina klasskamrater stolt visade upp sina toppbetyg. Nu sitter jag istället och kollar på mina faktiskt helt-okej-betyg och tänker "varför engagerade jag mig inte mer? Detta kunde jag ju gjort SÅ mycket bättre egentligen, varför gjorde jag inte det? Varför skolkade jag från nästan alla data-kunskaplektioner när jag ändå har så enkelt för det? Varför valde jag datagrafik i estetisk verksamhet när kursen minst sagt sög?".
Så väljer jag att tänka tillbaka på dagen då mina betyg damp ner i brevlådan och jag var så fruktansvärt nöjd över dom. Okej, jag är fortfarande nöjd, men jag är inte 100% nöjd, dom kunde ha varit bättre, som sagt.

Skulle kunna fortsätta med detta inlägget hela natten om det skulle vara så, men nu ska jag lägga mig och kolla film, men vem vet, jag kanske fortsätter imorgon.

Tackar iaf gudarna att det inte finns någon lag på hur nöjd man måste vara för någonting.


Klicka på bilden för förstorning.
Mina Helt-Okej-Betyg. (Och tro mig, mina slutbetyg från 9:an var på 45 poäng, så nog är det skillnad).




Kommentera inlägget här:
Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?