Kärlek är för mig olika.

Jag har en kärlek till min familj vilket faktiskt alla borde ha?
Syskonkärlek - Oavsett hur mkt man än bråkar med sina syskon så älskar man dom innerst inne, även om det kan vara svårt att erkänna det, haha. Näe men nu på senare dagar så är det väl inget bråk syskonen imellan, tror jag?
Kärlek till föräldrar - det är ju dom som skapat en till världen, de som fött en, och de som varit ens förebilder, de som man såg upp till redan när man fick ett medvetande.

Kärlek till den man älskar - Svårt att beskriva det. Man älskar personen, man vill dela resten av sitt liv med honom/henne. Man hjälper varandra i motgångar och man känner trygghet hos personen. Där handlar det inte om du & jag, utan vi, där handlar det inte om ditt eller mitt utan vårat.

Kärlek till sina vänner - Man ger dem förtroende, man vet att de inte går och snackar skit om en så fort man vänder ryggen till & tvärtom. Man vet att de ställer upp för en likaväl som jag ställer upp för dem om det krisar.