Och jävligt jävla sjuk! Förbannat trist!

Vaknade med feber igår då vi hade planerat att åka till kusten, skitsamma tänker jag, jag ville så förbannat gärna åka med så jag slängde i mig en ipren för att sedan åka. Vid 06:00 åkte vi hemifrån. Var väl framme vid 10:00 någon gång och grabbarna fiskade hela dagen. Dom fick upp en hel del fisk och jag kan minst sagt säga att Alf fick den fulaste fisken... En MARULK. Min feber blev bara värre och värre ju mer tiden gick, och dum som jag var så tog jag aldrig med mig huvudvärkstabletter...

Hemfärden var långt ifrån bekväm... Vi satt trångt som satan, huvudet kändes som det skulle explodera och det förvånar mig inte ett skit om blodet på fullaste allvar kokade i kroppen på mig... Vi var hemma ca. 22:30 och jag la mig omgående i sängen och slängde i mig ipren. Jag frös som en jävla dåre, hela kroppen skakade trots att jag var så varm så lakanen blev helt dyngsura... Till råga på allt så läste jag även i grannens blogg och började störtlipa av bara rubriken. Ett tag trodde jag inte ens att tårarna skulle ta slut, och i skrivande stund så börjar tårarna återigen att rinna. Hemska känsla, hemska jävla känsla! Jag vågar inte ens tänka på hur det kommer att vara den dagen då min älskade Hero inte finns kvar i livet... För gråter jag så mkt för en hund jag aldrig ägt så lär jag ju lipa ihjäl mig av en hund jag ägt i flera år. Jag går hellre före Hero, den saken är klar!

Förövrigt så blev både jag och Henke väckta imorse och då var Henke minst sagt lika sjuk som jag, så nu sitter vi båda här med hög feber och så ont i halsen att vi knappt kan prata, känns ju förjävla socialt...


Jag ger fan i dethär nu!