Den där Tisdagen...

 

Den där förbannade jävla Tisdagen som fullkomligt fan kunde slängt sig i väggen för länge sedan och stoppat upp sig själv där solen inte lyser!

Har många dagar tänkt att nu jävlar ska jag kasta in ett inlägg, men trots det så ekar det fortfarande här, hehe he.. Hee!

Händer mycket nu för tiden, ibland mer än vad man själv vill, men huvudsaken är att det fortfarande är huvudet upp och fötterna ner, eller?

 

Förutom det där kameraproblemet (som f.ö är löst för en vecka sedan) så höll hela min dator på att krascha i tisdags, och när jag väl började få ordning på allt och få ur alla, framförallt bilder, ur datorn, så ringer Henke och berättar att jag har blivit av med min finaste, dyrbaraste ägodel, min pärla, min limousin, min bil. Jag har fortfarande inte fått se bilen i verkligheten, har bara fått se bild på fronten, men av skadorna att döma så är det dyrare att reparera den än att köpa en ny. Så ja gott folk, jag och mitt förbannade oflyt kommer fram igen! Jag fick en månad med bilen, glädjen, det avslappnade innan allting rasar igen! Nu sitter vi återigen utan biljävel och jag kunde inte vart mindre förbannad!
Mer förbannad blir jag när jag hör hur hela händelseförloppet gick till, MEN, återigen löser jag problemet, förhoppningsvis iallafall! På måndag har vi förmodligen bil igen. Ringde på en bil imorse som fortfarande fanns kvar, så jag håller både tummar, tår och näsborrar på att den finns kvar (i ärlighetens namn så har jag redan bokat den så den säljs inte innan jag infunnit mig på plats och tackat nej om det skulle vara så).

"Man vet inte vad man har förän man förlorat det" - Tro mig, är det någon gång i mitt liv jag fått känna på det så är det nu, men problemlösarN^ som jag är så fixas det inom 5 dagar iallafall, kosta vad det kosta vill, för jag vill inte behöva gråta blod över någonting som i andras ögon skulle vara "skit och ingenting"!

Vila i frid min fina dole!