Försöker hålla mig lugn och koppla bort tankarna som farit runt i huvudet på mig hela dagen sedan Henke kom hem på lunch.
Våra grannar har en liten nyfödd som man hört till och från på morgnar, dagar och kvällar. Idag stod ambulansen utanför huset här med den lille på en bår. Henke sa att den var lika blek som ett pappersark och gav inte ifrån sig ett ljud. Jag är glad att jag slapp se det men jag kan med all säkerhet säga att om någonting hemskt har hänt så tänker jag aldrig i hela mitt liv förlåta Gud! Eller vem fan är han ens egentligen!?

Behöver jag ens säga att jag har lipat som en idiot?

Tiden står totalt stilla här och jag bara väntar på att få höra ett ynka barnaskrik så man vet att allting är okej!

♥